Försäkringskassan sprider felaktigheter om personlig assistans

Ann-Marie Begler säger sig på SvD debatt vilja reda ut missförstånd och förtydliga reglerna kring den personliga assistansen. Istället blandar hon bort korten och ökar förvirringen kring vad som egentligen är problemet i hennes myndighets hantering av den livsviktiga assistansersättningen.

Ann-Marie Begler  framhärdar i attityden att problemet är ”oron” kring assistansen, inte den verkliga katastrof som drabbat de hundratals personer som plötsligt står utan stöd i sitt dagliga liv. Hon blottar dessutom en avgrundsdjup okunskap om sjuk- respektive egenvård och det regelverk hon säger sig följa. Hon skriver att sjukvård inte ska delegeras utan utföras av utbildad personal. Nu är det så att en delegation av sjukvårdsuppgifter innebär just att utbildad personal ska utföra dem. Däremot kan sjukvården göra bedömningen att en uppgift inte utgör sjukvård. Då är det den enskilde, med eller utan assistans, som utför uppgiften själv – som egenvård.

Men ingenting i regelverket säger att förekomsten av vare sig sjuk- eller egenvård i en persons vardag påverkar huruvida hen har rätt till assistansersättning. De barn och personer med andningssvårigheter som Ann-Marie refererar till har inte alls förlorat sin assistans på grund av sitt sjukvårdsbehov, som hon antyder. Nej, de har nekats assistans på grund av att Försäkringskassan plötsligt bedömt att deras grundläggande behov inte uppgår till 20 timmar i veckan.

Försäkringskassan hävdar gång på gång att den måste följa Högsta förvaltningsdomstolens domar. Ur ett juridiskt perspektiv står det klart att domar från högsta instans är vägledande, men att högst i rang står lagen. Rättsfall måste därför alltid tolkas med utgångspunkt i gällande lag och vad som var syftet med lagen som det beskrivs i lagens förarbeten. Vi ser allt fler exempel på att Försäkringskassan i sin tillämpning ser enskilda rättsfall som fristående från lagen och i sin tolkning hamnar långt utanför det rimliga tolkningsområdet.

Ett exempel är just de små barnen med omfattande funktionsnedsättningar. Deras indragna assistansersättning sammanfaller ofta med att barnen har sväljsvårigheter och äter genom en sond. Här hävdar Försäkringskassan nämligen, efter en vidlyftig tolkning av en flera år gammal HFD-dom om något helt annat (HFD 2012 ref 41), att det då inte kan räknas som en måltid och därmed inte kan räknas in i de grundläggande behoven.

Kammarrätten i Göteborg gjorde nyligen en helt annan bedömning (KR Göteborg mål nr 3208-16) och ansåg att en sondmåltid naturligtvis är att räkna som en måltid och därmed ett grundläggande behov för assistansersättning. Om Försäkringskassans bedömningar verkligen ska hålla ”hög kvalitet och rättssäkerhet” som det står i det nya regleringsbrevet bör Försäkringskassan omgående ompröva sin tolkning och istället leva upp till lagens syfte.

Länk till artikeln på SvD Debatt: http://www.svd.se/generaldirektor-skapa-inte-onodig-oro-om-assistans/om/debatten-om-assistans

 

Lägg till ny kommentar

Dela |
Fler debattartiklar
JAG är en ideell riksförening för personer med flera omfattande funktionsnedsättningar, varav en avser den intellektuella förmågan. JAG arbetar för att medlemmarna ska kunna leva sina liv fullt ut, på sina egna villkor, med bästa möjliga personliga assistans. JAGs assistanskooperativ styrs av medlemmarna och drivs utan vinstintresse.
Brukarkooperativet JAG anordnar personlig assistans för drygt 400 personer runt om i Sverige och är arbetsgivare för mer än 3 500 personliga assistenter.