I ett litet hus på landet föll allt på plats för Peter

Det har gått 2,5 år sedan Peter flyttade från föräldrahemmet till det lilla huset på landet, vägg i vägg med brodern Fredrik och hans familj. Idag välkomnar han oss hem till sig för att visa sitt hem och berätta om hur han ordnat sin personlig assistans.

Peter, medlem i Brukarkooperativet JAG sedan 1995, har tagit ledigt från sin dagliga verksamhet idag för att träffa oss. Han får hjälp att berätta av sina gode män och föräldrar Arvo och Liisa.
Arvo har varit Peters service­garant sedan starten men i takt med att de alla tre blev äldre kom funderingarna på var Peter skulle bo och vilken typ av stöd och service han skulle ha i framtiden.
Första tanken var att Peter skulle köpa ett hus tillsammans med några andra personer men det rann ut i sanden så Peter ställde sig i kö till en gruppbostad.
När han väl fick erbjudande om en plats i ett gruppboende, ett radhus för fyra personer, sa hans bror Fredrik: ”Ni är inte kloka. Peter kommer att dö inom två år om han flyttar dit.”

Fredriks reaktion fungerade som en väckarklocka för hela familjen.
Hur skulle Peter klara att bo i gruppbostad och inte kunna påverka vem som arbetade? Peter som är van vid att kunna säga ifrån till assistenten om något är fel trots att han inte har något språk. Peter som bara känner sig trygg med personer som känner honom väl, som spänner sig om han får ­assistans med att äta av någon som inte vet hur han vill ha maten mosad och i vilken takt han klarar att svälja, och därmed löper ännu större risk att svälja fel.
Fredrik, som har jobbat som Peters assistent sedan han var 18 år, hade en egen lösning: Om Peter ville flytta ihop med honom så kunde Arvo lära upp honom till servicegarant.
Sagt och gjort. Peter tackade nej till den erbjudna platsen i gruppboendet och istället började hela familjen hjälpas åt att leta efter ett lämpligt ställe på landet där Peter skulle kunna bo tillsammans med sin bror och hans familj.
Hösten 2008 hittade Fredrik en avstyckad bondgård några kilometer utanför stan med ett litet hus från 1942 som såg gediget ut. När köpet väl gått igenom sökte de bygglov och bostadsanpassnings­bidrag, därefter satte själva byggprocessen igång.
Den gamla bondgården byggdes om till bostad till Peter medan Fredrik och Jeanette satsade på att bygga nytt. De båda husen står tätt ihop och har en gemensam förbindelse genom tvättstugan.
Fredrik har byggt det mesta och Peter har varit med så mycket han kunnat. Varje veckoslut har han varit på plats i byggdammet och sett hur arbetet framskridit.
– Det var ett enormt arbete. Jag vill inte ha det på något ­annat sätt, men jag skulle inte göra om det, säger Liisa.

Peter äter ofta middag med Fredrik, Jeanette och deras fyra barn och i januari åker alla nio till Egypten för att fira Liisas 70-årsdag.
– Vi lever tätt ihop men det går väldigt bra, säger svägerskan Jeanette när hon kommer in till Peter och slår sig ner vid köksbordet.
Sedan fem år arbetar Jeanette som Peters assistent. Hon har jobbat inom vård och omsorg tidigare och tycker att jobbet som personlig ­assistent är det bästa hon haft.
– Peter känner sig trygg nu. Han lever ett bra liv och kommer aldrig i andra hand, varken hos oss eller i Fredriks familj. Peter är medelpunkten – och vet om det, säger Arvo.

Tillbaka till förstasidan. 

Dela |
JAG är en ideell riksförening för personer med flera omfattande funktionsnedsättningar, varav en avser den intellektuella förmågan. JAG arbetar för att medlemmarna ska kunna leva sina liv fullt ut, på sina egna villkor, med bästa möjliga personliga assistans. JAGs assistanskooperativ styrs av medlemmarna och drivs utan vinstintresse.
Brukarkooperativet JAG anordnar personlig assistans för drygt 400 personer runt om i Sverige och är arbetsgivare för mer än 3 500 personliga assistenter.