{"id":13165,"date":"2025-03-03T09:37:42","date_gmt":"2025-03-03T09:37:42","guid":{"rendered":"https:\/\/jag.se\/assistans\/min-nyckel-2\/"},"modified":"2025-03-03T10:08:37","modified_gmt":"2025-03-03T10:08:37","slug":"nar-jag-var-liten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/jag.se\/assistans\/nar-jag-var-liten\/","title":{"rendered":"N\u00e4r jag var liten"},"content":{"rendered":"\n

Doktorn sa att jag aldrig skulle bli vuxen<\/h3>\n\n\n
\n
<\/div>\n\t
\n\t\t
\n\t\t\t\t

N\u00e4r jag var liten fanns inte personlig assistans. Jag beh\u00f6vde mycket hj\u00e4lp hela tiden. Mina f\u00f6r\u00e4ldrar orkade inte med allt, trots att dom \u00e4lskade mig. D\u00e4rf\u00f6r var jag tvungen att bo p\u00e5 v\u00e5rdhem under n\u00e5gra \u00e5r. Det var det v\u00e4rsta jag varit med om. Jag ville inte \u00e4ta, slutade skratta och gr\u00e5ta, och satt och tittade i taket och l\u00e5tsade att jag inte var d\u00e4r. Personalen fick ingen kontakt med mig, trots att dom var sn\u00e4lla och f\u00f6rs\u00f6kte.<\/p>\n

Jag satt krokig i min stol och blev mycket sned i ryggen och min h\u00f6ft gick ur led. Ofta hade jag lunginflammation. Doktorn sa till mamma och pappa att jag var s\u00e5 sv\u00e5rt skadad att jag aldrig skulle bli vuxen och att dom aldrig skulle orka ta hand om mig hemma.<\/p>\n\t\t<\/div>\n<\/section>\n\n\n\n

Nu \u00e4r jag 59 \u00e5r och har ett bra liv<\/h3>\n\n\n
\n
<\/div>\n\t
\n\t\t
\n\t\t\t\t

N\u00e4r jag var sju \u00e5r, 1972, best\u00e4mde min mamma sig f\u00f6r att sluta arbeta ett tag och tog hem mig i alla fall. Hon beg\u00e4rde hj\u00e4lp av kommunen och 1973 fick jag personlig assistans 40 timmar i veckan av Eker\u00f6 kommun. Tack vare det kunde jag f\u00e5 bra hj\u00e4lp och v\u00e5gade b\u00f6rja visa mina k\u00e4nslor igen.<\/p>\n

N\u00e4r jag var 25 \u00e5r fick jag en plats i en fin gruppbostad. Jag upplevde att det var ett litet fint v\u00e5rdhem. Precis som n\u00e4r jag var liten orkade jag inte med den typen av liv. Jag blev ofta sjuk och kunde inte trivas med livet d\u00e4r. Efter ett \u00e5r flyttade jag hem till mina f\u00f6r\u00e4ldrar igen. Sen fick jag personlig assistans hela dygnet och en egen l\u00e4genhet.\u00a0<\/p>\n

Nu \u00e4r jag 59 \u00e5r och har \u00f6verlevt doktorerna som sa att jag aldrig skulle bli vuxen. Jag har ett bra liv och \u00e4r mycket s\u00e4llan sjuk, tack vare en bra personlig assistans hela tiden och kontakten med min mamma. Jag \u00f6nskar att inga barn ska beh\u00f6va bo p\u00e5 v\u00e5rdhem utan att f\u00e5 bo i sin familj.<\/p>\n\t\t<\/div>\n<\/section>\n\n\n

\n
<\/div>\n\t
\n\t\t
\n\t\t\t\t

Blogginl\u00e4gg av Magnus And\u00e9n, Ordf\u00f6rande i Riksf\u00f6reningen JAG, med hj\u00e4lp av sin f\u00f6retr\u00e4dare Gerd And\u00e9n\u00a0<\/p>\n\t\t<\/div>\n<\/section>\n\n\n

\n\t
\n\t\t\t\t