Regeringens förslag om ändringar i LSS räddar inte dem som nekats assistans för att de äter genom sond

Kommentar från Riksföreningen JAG

Lagförslaget som Lena Hallengren presenterade i morse kommer inte att ändra situationen för alla som nekats assistans för att de äter genom sond. Regeringen gör äntligen andning till ett grundläggande behov. Men något annat innebär inte förslaget, tyvärr.

Socialdepartementet konstaterar i sin promemoria att sondmatning efter HFD-domen förra året redan är likställt med andra måltider, och att det faktum att ordet införs i uppräkningen av grundläggande behov inte innebär någon förändring utan endast är ett förtydligande.

Riksföreningen JAG anser att det är svårt att se att detta förtydligande om sondmatning alls får några konsekvenser. Kravet på integritetskänslighet kvarstår och det är det som gör att exempelvis ofta endast i- och urkoppling av maten räknas in som grundläggande behov. Förslaget förändrar ingenting av detta. Bland Riksföreningen JAGs medlemmar är det främst barnen som farit illa av de senaste årens praxis kring sondmåltider. 

Regeringens förslag innebär tvärt emot vad som sades i morse på presskonferensen att den restriktiva tillämpningen kring sondmåltider ska gälla även framöver. I sin konsekvensanalys räknar de heller inte med att någon enda ny person får assistans på grund av sondätningsförtydligandet. Ministerns uttalanden om att man genom lagändringen säkerställer att behov av assistans för att äta via sond ska räknas som ett grundläggande behov och därmed ge rätt till personlig assistans går därför inte att tolka som något annat än ett luftslott.

En tydlig positiv förändring är däremot att andning nu utgör ett grundläggande behov. Ändringen tar sikte på personer med tracheostomi som behöver kontinuerlig tillsyn för risken att kanylen i halsen täpps igen eller åker ur. Socialdepartementets beräkning är att det handlar om ungefär 50 personer som tack vare det nya grundläggande behovet andning kommer att beviljas statlig assistansersättning.

Det konstateras i promemorian att HFD-domen efter Försäkringskassans tolkning drabbat tre grupper med behov av hjälp av någon med ingående kunskap; personer som behöver stöd med andning, sondmatning samt epilepsi. Endast ett av dessa behov åtgärdas genom den föreslagna lagändringen.

De som har epilepsi som kräver insatser av någon med ingående kunskap är en grupp som råkat mycket illa ut av domen. Många av dem är vuxna som plötsligt förlorat all assistans, tvingats lämna sitt hem och nu bor på institution. De lämnas av regeringen åt sitt öde utan kommentar.