Pressmeddelande från Föreningen JAG angående Susanne Billums utredning

Syftet med om betänkandet om åtgärder mot fusk och felaktigheter med assistansersättningen är enligt direktivet att säkerställa assistansersättningens långsiktiga hållbarhet samtidigt som den enskildes rättigheter inom LSS värnas. Trots detta har utredningen lagt fram förslag som, om de blir verklighet, kommer att ha en stor negativ inverkan på assistansanvändares valfrihet, självbestämmande och livsvillkor.

I många delar kan utredningens förslag bidra till att öka kontrollen och förbättra myndigheternas handläggning så att assistansersättning endast betalas ut till de personer som faktiskt är i behov av personlig assistans och i enlighet med de regler som finns. Men det finns ett antal förslag som istället skulle begränsa självbestämmandet och valfriheten – två av LSS grundpelare – och det främst för de assistansberättigade som behöver en god man för att tillvarata sina rättigheter.

Utredningen har föreslagit att personer som är god man, förvaltare eller ombud för en assistansberättigad inte ska få arbeta som assistent åt honom eller henne. Medlemmarna i JAG har flera omfattande funktionsnedsättningar varav en avser den intellektuella förmågan. De vuxna medlemmarna har därför oftast en god man. För att kunna sörja för person och tillvarata huvudmannens rättigheter måste den gode mannen känna honom eller henne väl och kunna tolka kommunikation som kan bestå av exempelvis kroppsspråk eller egna sätt att uttrycka sin vilja. Ofta är det bara närstående och assistenter som kan detta.

Utredningen menar att en god man inte kan utföra sitt uppdrag i den del som handlar om att bevaka att huvudmannen får den assistans som han eller hon har rätt till om den gode mannen själv arbetar som assistent. I själva verket har en god man som arbetar som assistent eller på annat sätt är mycket nära den assistansberättigade, genom sin möjlighet att kommunicera direkt med medlemmen, mycket bättre förutsättningar för att kunna avgöra om assistansen är god.

I utredningens genomgång av det fusk som finns så nämns inte gode män i något sammanhang. Utredningen har inte över huvud taget visat på att gode män som är assistenter bidrar till fusk eller överutnyttjande av assistansersättningen. Det finns ingenting som motiverar förslaget om att gode män inte ska få vara assistenter. Utredningen har inte heller gjort någon konsekvensanalys av förslaget för att se vad det får för effekter för assistasanvändare. Den inverkan som en sådan reglering skulle få på enskildas liv står inte alls i proportion till det man möjligen kan vilja uppnå med bestämmelsen.  

Vi oroas också av att det finns flera förslag i utredningen som tycks utgå ifrån att assistans ges i hemmet och att den assistansberättigade skulle vara knuten till hemmet under de timmar som han eller hon har personlig assistans. Syftet med personlig assistans är att man ska kunna leva sitt liv som andra och delta i samhället. Assistans utförs inte endast eller ens huvudsakligen i hemmet. Utredningen föreslår bland annat att man som assistansanvändare ska vara tvungen att underkasta sig inspektioner av assistansen i det egna hemmet om man vill ha en privat anordnare och anhöriga som assistenter. Men personlig assistans utförs där brukaren befinner sig, och det är själva poängen. De föreslagna inspektionerna skulle därför vara fullständigt verkningslösa mot dem som fuskar, men upplevas som en kränkning och ett intrång i privatlivet för den stora majoritet som redan följer reglerna.
Att på dessa sätt begränsa den assistansberättigades möjligheter att själv välja vem han eller hon vill ha som assistent går rakt emot de rättigheter som slås fast i LSS. Vi hoppas verkligen att regeringen kommer att se det som utredaren inte sett – att dessa förslag kraftigt skulle försämra villkoren för de assistansanvändare som har de allra största behoven.