JAG start > JAG Personlig assistans > Så funkar en statlig utredning

Så funkar en statlig utredning

Den statliga utredningsvärlden är av förklarliga skäl inte något som de allra flesta har anledning att fundera särskilt mycket över i sin vardag. Assistansberättigade och deras anhöriga har emellertid inte varit lika priviligierade. Olika assistansutredningar har sedan mitten av nittiotalet följt på varandra. Den 10 januari nästa år är det tänkt att LSS-utredningen, den senaste i raden av utredningar ska presentera sina förslag. Förhandsinformationen har varit oroande (minst sagt). I och med att jag har erfarenhet av utredningsväsendet, samt har en akademisk bakgrund inom statsvetenskapen tänkte jag använda min bloggdebut till att försöka sammanfatta den statliga utredningens roll i vår demokrati.  

I Sverige har vi till skillnad från många andra länder små departement. Regeringens utredningsarbete sker istället huvudsakligen utanför regeringskansliet. Eventuella lagförslag/lagändringar utreds av en särskild utredare/kommitté som utses av regeringen. Utredningen analyserar hur ett förslag kan utformas och vilka konsekvenser förslagen kan tänkas få för olika aktörer i samhället. Regeringens uppdrag till utredningens beskrivs i ett så kallat ”direktiv”. Lite förenklat kan man säga att ett sådant bestämmer vad en utredning får, och inte får göra. Det är trots det utredningen som i slutändan är formellt ansvarig för arbetet och dess slutsatser.  

En utrednings slutsatser överlämnas på ett bestämt datum till regeringen och kallas ”betänkande”. När regeringen har tagit emot betänkandet skickas det ut till berörda organisationer, myndigheter och andra aktörer som regeringen bedömer berörs av frågan. Tillvägagångsättet kallas en ”remissrunda”. Redan under arbetets gång har utredningen granskats av en av regeringens tillsatt ”expertgrupp”. Den består oftast av sakkunniga från berörda departement och myndigheter. Utredningen organiserar också på egen hand en så kallad ”referensgrupp” bestående av aktörer som på olika sätt påverkas av utredningen. I LSS-utredningen deltar bland annat Riksföreningen JAG. Syftet med en sådan modell är sträva efter en samförståndslösning där ingen i slutändan motsätter sig utredningens förslag. Många menar att en sådan modell är hotad. Allt oftare beskrivs statliga utredningar som ett verktyg för att nå ett på förhand bestämt mål.

Vi som har följt LSS-utredningen kan inte annat än att hålla med. Utredningen har konsekvent ignorerat brukarrörelsens kritik. Trots det finns det under remissrundan goda chanser att påverka förslagens framtid. Möts förslagen av starkt motstånd kan regeringen välja att inte gå vidare i frågan. Trots att utredningens förslag endast går på remiss till några särskilt utvalda aktörer finns det stora möjligheter att påverka. Alla har rätt att komma med synpunkter. Samtliga inkomna synpunkter måste diarieföras och hanteras av det aktuella departementet. Vår utgångspunkt är att LSS-utredningen ska kasseras redan innan den första remissrundan. Mycket tyder också på att det blir just så. Många partier har under året lovat att försvara assistansen i dess nuvarande form. Några enstaka har gett löften om viktiga förbättringar.  

Om regeringen trots allt väljer att gå vidare med frågan skriver den ett utkast till lag. Efter att Lagrådet granskat förslaget lämnas det till riksdagen som en så kallad ”proposition”. Därefter behandlas förslaget i ett av riksdagens utskott. Utskottets synpunkter presenteras sedan i ett så kallat ”utskottsbetänkande”. Till sist så röstar riksdagen om förslaget. Röstar en majoritet för förslaget utfärdas en ny lag.  

LSS-utredningens betänkande i januari är alltså bara början på en process som förhoppningsvis (och troligen) kommer skrotas redan i samband med remissrundan. Om en regering mot förmodan väljer att gå vidare med förslagen väntar en rejäl långbänk innan förslagen kan resultera i en potentiell lagändring. Det är idag osannolikt att det skulle vara möjligt att få majoritet i riksdagen för sådana förslag som läckt från utredningen. Ett okontroversiellt förslag brukar som absolut snabbast ta ca 1 år från betänkande till lag. Lagen träder också mycket sällan i kraft omedelbart. Det dröjer oftast ytterligare ett par månader innan den börjar gälla. En sådan här utdragen process är en förutsättning för att inte dumdristiga förslag ska kunna smygas igenom lättvindigt. Det tackar vi för.        

Slutligen passar jag på att önska alla läsare en riktigt god jul! Se till att samla alla krafter möjliga under ledigheten. I januari ska vi tillsammans se till att stoppa risken att LSS-utredningen får något inflytande.  

Inlägget Så funkar en statlig utredning dök först upp på JAG Personlig assistans.