Förra veckan, den 3 december, var det Internationella Funktionshinderdagen. Det är en dag att uppmärksamma våra fri- och rättigheter, att skapa kunskap och kännedom om vår situation och hur vi lever. Dagen instiftades 1992 av FN för att öka medvetenheten och stödet för inkludering av personer med funktionsnedsättning.
I Sverige idag ska alla människor vara garanterade mänskliga fri- och rättigheter både enligt FN:s ”Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna” samt tilläggsprotokoll (MR-konventionen) men också enligt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Den 13 december 2006 såg ”Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning” (funktionsrättskonventionen) dagens ljus. En konvention som fokuserar på hur de mänskliga rättigheterna kan påverka en person med funktionsnedsättningar och hur de rättigheterna ska tolkas i den personens liv. Sverige beslutade den 15 mars 2007 att skriva under konventionen och de frivilliga protokollen vilket gör att Sverige är bunden även av denna rättighetsdeklaration.
Trots att Sverige har skrivit på den nya funktionsrättskonventionen, och därmed lovat att garantera alla personer med funktionsnedsättningar de rättigheter som finns däri, uppfylls inte kraven som ställs i den. Faktum är att de krav som finns i MR-konventionen och Europakonventionen inte heller uppfylls när det gäller oss med funktionsvariationer.
Överträdelser sker varje dag. Kommuner bestämmer godtyckligt var personer med funktionsnedsättningar ska bo, de byter boende åt en eller ändrar ens boendeform utan hänsyn och utan att man känner att man kan påverka, trots att rätten till att själv välja sin bostadsort finns både i art. 13 i MR-konventionen och art. 18 funktionsrättskonventionen.
Försäkringskassan inkräktar i ens privatliv, går in i ens hem, ser och läser om det mest privata i sina utredningar, trots att rätten till privat- och familjeliv enligt art. 12 MR-konventionen, art. 5 Europakonventionen och art. 17 funktionsrättskonventionen ska tillförsäkras oss.
Myndighetspersoner kräver att få tillgång till ens liv, och hur förnedrande det än är står de där, de klockar toalettbesök och duschar, ställer extremt intima frågor och kräver svar trots att rätten att slippa förnedrande eller kränkande behandling enligt art. 3 Europakonventionen och art. 15 funktionsrättskonventionen finns. Och, även om det strider mot de mänskliga rättigheterna, finns det inget att sätta emot, för dessa ingrepp är kravet för att kunna få det stödet man har rätt till, för att kunna få andra rättigheter tillgodosedda, så som rätt att leva självständigt och delta i samhället, för att kunna få personlig assistans. Trots de fina uppräkningarna av rättigheter i konventionerna, så slutar det ändå med att vi som behöver rättigheterna som mest, vi med en eller fler funktionsvariationer, har minst sannolikhet att få ta del av dem.
Idag, i landet som ska vara ett av de mest jämställda, är kränkningar av de mänskliga rättigheterna något vi med funktionsvariationer får stå ut med för att få tillgång till den hjälp vi behöver för att leva ett liv som alla andra. Mänskliga rättigheter är fortfarande något som enbart tillförsäkras de funktionsnormativa. Men, faktum är att rättigheter för personer med funktionsvariationer ÄR mänskliga rättigheter! Vi är inte en andra klassens medborgare som bara kan få vår rätt tillgodosedd om det finns tid, plats och möjlighet, som ska ta det vi får och vara tacksamma! Vi är en grupp med hjärta, intellekt, förmågan att bidra och göra nytta, med samvete, skyldigheter och rättspatos! Vi förtjänar att leva ett liv i frihet och värdighet som alla andra! Därför ställde vi oss upp förra veckan, den 3 december, och skrek: Rädda LSS! Rädda assistansen! Låt oss leva det liv vi väljer, och möjliggör det valet! Ge oss våra mänskliga rättigheter!
I det moderna Sverige måste det finnas plats för alla människor, för alla drömmar och förhoppningar, för alla liv och alla val, oavsett om personen som allt det här bor i följer funktionsnormen eller inte. Rättigheter för personer med funktionsvariationer ÄR mänskliga rättigheter, och så MÅSTE det vara! Därför är jag lite extra glad och stolt över att kunna säga att jag, tillsammans med alla uppdragsgivare, medlemmar och kollegor på JAG, för den kampen vidare. Dagligen försöker vi tillsammans ändra på världen och hur den ser på oss med funktionsvariationer! Både den 3 december, och alla andra 364 dagar om året! Tillsammans gör vi en förbaskat stor skillnad och det vrålet vi är med och skapar kring att rättigheter och friheter ska gälla alla oavsett funktion kommer eka i historien!
Kontaktuppgifter till alla juridiska rådgivare hos oss.
Inlägget Funkisrättigheter är mänskliga rättigheter! dök först upp på JAG Personlig assistans.