IQ-diskriminering och mänskliga rättigheter i fokus i samtal med (MP)
– Jag visste inte att det bor så pass många barn på ”barnhem” i Sverige och att detta kan kopplas till neddragningar i den personliga assistansen. Det berörde mig mycket, sa Ulrika Westerlund (MP), ledamot i Socialutskottet och talesperson för funktionsrättsfrågor i Miljöpartiet när hon träffade Riksföreningen JAG.
Magnus Andén, ordförande i Riksföreningen JAG, med stöd av god man Cecilia Blanck, Anna Söderberg, ledamot i styrelsen, med god man Åsa Emtelin och Linda Forzelius, företrädare för Richard Kostenius, vice ordförande för Riksföreningen JAG, medverkade vid besöket.
Samtalet tog avstamp i några av JAGs viktiga kärnfrågor som att
- inte begränsa möjligheten för närstående och/eller assistenter att vara gode män,
- alla barn har rätt att växa upp i en familj,
- en höjning av schablonen är akut för en fortsatt kvalitativ och säker assistans.
Magnus Andén berättade inledningsvis, med stöd av Cecilia Blanck, hur han tillsammans med sina vänner i början av 1990-talet var med och kämpade för assistansreformen. Att det skulle vara personer som inte kan arbetsleda sin assistans själva som skulle få rätt till servicen. Att det inte skulle vara några begränsningar utifrån intellektuell förmåga för vilka som skulle få personlig assistans. Och det var också så LSS utformades.
– Det är vi med de allra största behoven som har störst nytta av ett personligt utformat stöd, för oss är assistansen livsviktig, sa Magnus.
Cecilia Blanck fyllde i att en förutsättning för ett liv i frihet med personlig assistans när en inte har förmåga att själv uttrycka sin vilja och sina behov är stödet av en god man som känner en väl.
– Du måste få välja en god man själv, som du känner väl, som du kan kommunicera med, för att få det stöd du behöver för ett gott liv, sa Cecilia, och en god man måste kunna få ha flera roller som till exempel assistent och anhörig, då är det möjligt att fånga upp detaljer i assistansanvändarens vardag som är avgörande för livskvaliteten.
– Jag skulle aldrig kunna få det stöd jag har idag om jag inte hade en god man som känner mig och förstår mig, sa Anna Söderberg.
Linda Forzelius lyfte att mänskliga rättigheter är basen i JAGs arbete. Att arbetet med att identifiera och synliggöra IQ-diskriminering är ständigt pågående.
– Personer med intellektuell funktionsnedsättning nekas idag inträde till vissa offentliga miljöer för att en inte skulle ha behållning av sammanhanget. Vari ligger livsvärdet? Att kunna föra sin egen talan? sa Linda, och att personer med företrädare nekas BankID och där med blir utestängda från många av samhällets digitala system är också en helt oacceptabel IQ-diskriminering.
I Sverige idag växer ca 1000 barn upp på institution. Och en övervägande del av de barnen har en intellektuell funktionsnedsättning, möjligheten att välja insatsen barnboende måste tas bort ur LSS.
– det händer att kommuner inte beviljar assistans och i stället hänvisar till barnboenden som insats i LSS, sa Cecilia Blanck, här sker en lagkrock, en insats i LSS som helt strider mot FN:s barnkonvention, implementerad i svensk lagstiftning och säger att inget barn ska tvingas bo på institution.
Cecilia Blanck uttryckte också det akuta behovet av en rejäl uppräkning av assistansersättningen. Den årliga uppräkningen med 1,5% täcker endast en tredjedel av löneökningarna. Ersättningen räcker inte längre till för viktiga moment som handledning och fortbildning, det som gör assistansen kvalitativ och säker på lång sikt.
– När assistansersättningen inte räcker går det inte att säga man har fått sin rättighet tillgodosedd och det går snart inte att få en trygg assistans, sa Cecilia.
– Jag uppskattade vårt samtal mycket, det gav mig ytterligare några fler perspektiv på personlig assistans och hur behoven ser ut, avslutade Ulrika Westerlund.