– Fuskdebatten gör oss ledsna och rädda.

”Systemet med personliga assistenter är ett gigantiskt pyramidspel med skattemedel” skriver Hanne Kjöller i DN:s ledarkolumn den 2 oktober. Återigen blir vi mycket ledsna och rädda när debatten om fusk i assistansersättningen blossar upp.

Riksföreningen JAGs medlemmar är alla assistansanvändare med stora och varaktiga funktionsnedsättningar varav en avser den intellektuella förmågan. Vi vill inget hellre än att medlen för personlig assistans används på rätt sätt och går till rätt personer. Därför blir vi förtvivlade när vi hör att systemet utnyttjas.

Men vi blir också mycket rädda. När debatten om fusk blossar upp finns en stor risk att fusket används som anledning till att göra åtstramningar och neddragningar i assistansen. Vi har varit med om det förut. De senaste 10 årens hårda nedmontering av assistansreformen har av de sittande regeringarna bland annat motiverats av bedrägerier. Men Istället för att stävja fusket har effekten av de hårda åtstramningarna lett till att många av oss assistansberättigade förlorat sin personliga assistans. Och därmed också sin frihet och livskvalitet. Något som Niklas Altermark, fil dr och forskare i statsvetenskap vid Lunds universitet, tidigare beskrivit i DN.

LSS och assistansreformen innebar 1994 det mest betydelsefulla som hänt svensk välfärds- och funktionhinderpolitik. Den öppnade dörren för oss med intellektuell- och fysisk funktionsnedsättning att leva ett liv som andra. Många av oss vågade för första gången i sina liv känna livslust, frihet och framtidstro. Vi behövde inte längre vara rädda för inlåsning och övervakning. Vi kunde äntligen leva på våra villkor. Precis som andra.

Assistansreformen är livsviktig för oss och något vi ska vara stolta över i Sverige. Kanske Hanne Kjöller skulle vilja skriva om det också någon gång.

Magnus Andén, ordförande i Riksföreningen JAG, genom god man Cecilia Blanck.

Inlägget – Fuskdebatten gör oss ledsna och rädda. dök först upp på Riksföreningen JAG.