En tillvaro av lugn och trygghet med personlig assistans
Marcus springer fram till ytterdörren och öppnar med ett stort leende när det ringer på. Han ropar hej och springer vidare in i vardagsrummet. Marcus och hans mamma Rebecca Törneld väljer en film tillsammans. Marcus vill sitta i soffan och titta på Babblarna. Han håller upp DVD-skivan.
– Ja, Skivan är repig, säger Rebecca, den behöver torkas av.
Marcus är en social pojke som tycker mycket om att träffa människor. Han uppskattar liv och rörelse, dansa och sjunga, gå på bio och teater. Men han gillar också att bara ta det lugnt ibland och lägga pussel med sin syster Karla. Marcus rider en gång i veckan, det tycker han är spännande. Han gillar att klappa och umgås med hästarna. Marcus har ett ovärderligt stöd av sina personliga assistenter i alla aktiviteter han vill delta i.
Marcus blev beviljad assistansersättning för fyra? år sedan. Han har epilepsi, autism och en intellektuell funktionsnedsättning. Därför behöver han någon som assisterar honom dygnet runt. Särskilt på nätterna, då han kan få epilepsianfall. Marcus behöver stöd med att ta initiativ till sådant som att äta eller klä på sig. Men han behöver också stöd med att ibland hejda sig så han inte skadar sig av misstag.
– För Marcus betyder assistansen en tillvaro av lugn. Han känner sig trygg och säker, berättar mamma Rebecca.
Med assistans kan han delta i aktiviteter med familjen men även på egen hand. Marcus är nöjd och tillfreds. Något som återspeglas i hela familjen.
Innan Marcus fick personlig assistans turades föräldrarna om att vaka över honom på nätterna. Trötta och slitna kämpade de sig igenom vardagen med jobb och familjeliv. Orken och tålamodet med att vara förälder tröt. Stressnivån ökade i familjen vilket påverkade alla mycket negativt. Marcus, som med sin autism är stresskänslig, mådde dåligt och kom ofta i konflikt med föräldrarna. Det fanns stundtals inte tillräckligt med ork för den viktiga träning och stimulans som Marcus behöver för sin utveckling. Det blev en ond cirkel som till slut blev ohållbar. Familjen höll på att gå under.
I ett möte hos kommunen om avlastning erbjöds Rebecca och pappa Anders en elevhemsplats för Marcus. Kommunen föreslog att Marcus från sex års ålder skulle bo på en skola, fem dagar i veckan. Ett erbjudande som var helt otänkbart. Istället vände sig Rebecca och Anders till Brukarkooperativet JAG för att få hjälp med att ansöka om assistansersättning.
Den personliga assistenterna blev främst ett stort stöd för Marcus men också en räddning för familjen.
– Med assistansen har han fått ett pedagogisk stöd med vardagliga saker som att ta på skorna, gå till affären och handla eller leka i parken, förklarar Rebecca. Han kan göra sådant som vilken annan tioåring som helst skulle göra. Han kan vara självständig på samma sätt som andra barn.
– Marcus har fått sina föräldrar tillbaka, säger Rebecca, vi är utvilade på dagarna och orkar vara mamma och pappa.
Inlägget En tillvaro av lugn och trygghet med personlig assistans dök först upp på Riksföreningen JAG.