Ibland känns det nästan som en vanlig dag på jobbet. Men i nästa sekund kommer Ann-Louise ”Lollo” Helén på att inget är som vanligt. Här berättar hon om hur det är att jobba som personlig assistent den här väldigt speciella våren.
– Det är stor skillnad på hur man assisterar i den här situationen. I Marias assistans försöker vi vara kreativa och hitta lösningar och ljusglimtar i vardagen. Kanske åka på en biltur med Marias föräldrar och stanna och fika någonstans utomhus. Maria vill att vi hittar på saker, som att ringa facetime-samtal eller ta en promenad med någon av hennes kompisar och fika på behörigt avstånd, säger Ann-Louise ”Lollo” Helén.
Lollo har jobbat som Maria Magnussons personliga assistent i 20 år. Oftast jobbar hon dagtid vardagar. Det innebär att hon brukar assistera Maria på hennes dagliga verksamhet. Men nu är DV stängt och Maria jobbar hemifrån. Det är en situation som är ny för alla.
– Maria har ändå hittat en vardag som fungerar väldigt bra. Vi assistenter har fått tydliga instruktioner från Marias pappa som är god man och vet vad Maria kan göra och inte. Till exempel så går Maria inte till affären. Hon beställer mat på nätet plus att hennes föräldrar hjälper till att handla, säger Lollo.
Maria har två nya assistenter som precis hade gått sin introduktion när pandemin bröt ut.
– Det är lite svårare för dem. De har inte hunnit lära känna Marias kompisar. Det är lättare att ringa någon som jag som assistent också känner.
Lollo hjälper de nya assistenterna så mycket hon kan med ”lära känna-biten”.
– Där har jag en stor fördel. Maria och jag känner varandra extremt bra.
Att det är annorlunda är både positivt och negativt.
– Jag får ta fram nya kreativa sidor som jag inte sett hos mig själv förut. Och Maria hinner motionera mer nu. Samtidigt krävs det mer av mig som assistent för att Marias vardag ska bli meningsfull.
Lollo har en bra och öppen dialog med Marias personliga arbetsledare och gode man som ger trygghet. Men hon känner ändå en oro.
– Jag är inte så orolig för själva assisterandet. Däremot börjar jag tycka att det är väldigt jobbigt att åka kommunalt till och från jobbet varje dag. Det är trångt på pendeltåget, särskilt på eftermiddagarna. Senaste veckan har det exploderat.
Lollo väljer att inte åka kollektivt när hon är ledig.
– Även om det är några yngre som fått sätta livet till är jag inte så rädd för egen del. Men jag är rädd för att smitta Maria. Hon har inte några andningsproblem men kan inte skydda sig på samma sätt som andra.
Sen viruset kom har Lollo varit tvungen att vabba en del med sin dotter.
– Hon måste vara hemma från skolan bara för att hon är lite snorig. Det ger mig dåligt samvete. Jag känner också efter på ett annat sätt nu. ”Har jag ont i halsen”? Då måste jag vara hemma. Den biten tycker jag är svår, att inte veta om jag gör rätt eller fel. Jag är nästan aldrig hemma i vanliga fall på grund av förkylning eftersom Maria inte är infektionskänslig. Nu måste jag vara hemma för att det kliar i halsen. Det ger mig dåligt samvete om Marias föräldrar måste hoppa in och jobba istället för mig.
Lollo har fått allmän information från arbetsgivaren JAG Personlig assistans. Om det är något hon undrar över tar hon reda på det.
– Jag har inte tänkt på om jag saknar någon information. Jag har också fått så bra stöd och information från Marias personliga arbetsledare. Vi har pratat i telefon nästan varje dag under den här perioden.
Personliga arbetsledaren har också kallat till ett digitalt assistansmöte med alla assistenter.
– Då kommer hon bland annat gå igenom Marias krisplanering. Vi har redan börjat genom att uppdatera informationspärmen, till exempel vad som gäller kring mediciner.
Ingen av Marias assistenter använder någon extra skyddsutrustning som visir eller munskydd.
– Jag tvättar händerna det första jag gör när jag kommer hem till Maria. Vi har handsprit också men tvål och vatten är det bästa. Hittills har Maria inte haft något mer än lite snuva. Jag är inte orolig för att hon ska smitta mig om hon nyser.
Lollo älskar att gå till sitt jobb.
– Det bästa är variationen. Och att få jobba med en annan människa som ger så mycket positivt tillbaka. Maria är som en familjemedlem för mig. Det blir mer än ett jobb. Som personlig assistent utvecklas man som person. Man lär känna nya sidor hos sig själv och hos varandra.
Hur länge kan du fortsätta jobba så här?
– Så länge som det behövs! Förhoppningsvis blir det inte mer än några månader. Pratar vi om ett år så blir det tufft. Bara vi inte blir sjuka. Alla runt Maria är positiva och vill arbeta. Ingen har backat och sagt att de inte fixar det här.
Det här är Ann-Louise ”Lollo” Helén:
Ålder: 46 år
Familj: Ensamstående med min dotter som går i 3:e klass.
Intressen: Vara ute i naturen. Hitta på saker med min dotter, helst utomhus. Träffa vänner.
Inlägget Att jobba som personlig assistent i coronatider dök först upp på Riksföreningen JAG.