JAG start > Riksföreningen JAG > 1,5 procent – besvikelse och frustration över att regeringen inte lyssnar

1,5 procent – besvikelse och frustration över att regeringen inte lyssnar

Övergångsregeringens besked att assistansersättningen endast räknas upp med 1,5 procent 2027 är en enorm besvikelse. Efter mer än tio år av underfinansiering hade assistansanvändarna behövt en ersättning på minst 400 kronor per utförd assistanstimme och därefter en indexering. I stället fortsätter regeringen att urholka en av Sveriges viktigaste frihets- och rättighetslagstiftningar.

Personlig assistans är en personalintensiv insats och assistansersättningen har under mer än ett decennium halkat efter kollektivavtalade löneökningar, inflation och andra kostnadsökningar. Märket från avtalsrörelsen 2025 var 6,4 procent över två år och under samma period har regeringen valt att bara räkna upp ersättningen med 1,5% per år. En omöjlig ekvation. Hur ska assistansanvändare garanteras en kvalitativ och säker assistans när och urholkningen är ett faktum?

Dagens ersättning på 347,70 kronor per utförd assistanstimme räcker inte för att långsiktigt säkerställa en trygg och kvalitativ personlig assistans.

– Vi har gång på gång under den senaste mandatperioden berättat för regeringen hur allvarlig situationen är. JAG-medlemmar och andra assistansanvändare har vittnat om konsekvenserna för tryggheten, självbestämmandet och möjligheten att leva som andra. Arbetsgivarorganisationerna har varnat för konsekvenserna för omkring 100 000 personliga assistenter. Ändå får vi 1,5 procent. Det är svårt att uppfatta det som något annat än att regeringen inte lyssnar, säger Linda Forzelius, verksamhetsansvarig, Riksföreningen JAG.

Nu står hoppet till att övergångsbudgeten kompletteras med en tilläggsbudget där den nya regeringen väljer att räkna upp ersättningen rejält. Det är ännu mer akut nu. Vi ser stora konsekvenser för assistansanvändarna framöver.

För medlemsstyrda, kollektivavtalade och icke vinstdrivande assistansanordnare utan andra intäkter än assistansersättningen är situationen nu kritisk. När ersättningen inte följer löneutvecklingen måste pengar sparas på sådant som ingångslöner, introduktion, fortbildning, arbetsledning och kvalitetssäkring. Det blir svårare att rekrytera och behålla kompetenta assistenter, samtidigt som personer med komplexa behov och höga OB-kostnader riskerar att få allt svårare att hitta en anordnare som klarar deras assistans.

Personlig assistans är en av Sveriges viktigaste frihetsreformer. Den har gjort det möjligt för personer med omfattande funktionsnedsättningar att slippa institutionalisering för att själv bestämma vem som ska ge stödet, när, var och hur. Lagstiftningen har också haft stor betydelse för jämställdheten. Anhöriga, inte minst mödrar, har kunnat förvärvsarbeta och tjäna in pension i stället för att tvingas bära ett livslångt och obetalt omsorgsansvar.

Dessutom, personlig assistans är en försäkring som angår alla Sveriges medborgare. Ingen vet vem som kan behöva den livsviktiga servicen imorgon. Ett felsteg ut i gatan eller en allvarlig varaktig sjukdom.

– Det är inte värdigt ett land som säger sig stå bakom principen att människor med funktionsnedsättning ska kunna leva som andra. Personlig assistans är inte en kostnad som går att hyvla ned lite varje år utan konsekvenser. Det handlar om människors frihet, säkerhet och mänskliga rättigheter. Regeringen måste sluta svälta ut assistansen, säger Linda Forzelius.