– Det kommer en dag när det inte går att säga längre ”det är ett föräldraansvar”, säger Tanja Forsström i ett reportage av Bo Öhlén som skildrar kampen om rätt till personlig assistans för Tanjas 11-åriga dotter Ella Forsström.
Ella Forsström är ett av kanske tusentals barn som i dag sätter sitt hopp till den reformerade LSS-lagstiftningen ”Stärkt rätt till personlig assistans” som började gälla från årsskiftet. Lagändringen förväntades leda till att ca 900 fler barn får rätt till personlig assistans.
Ella har en intellektuell funktionsnedsättning och autism sedan födseln och behöver stöd med så väl grundläggande behov som att kommunicera, äta, klä sig, sköta sin hygien som förebyggande, vägledande och motiverande insatser.
I tidigare ansökningar om assistans till kommun och Försäkringskassa har hon fått avslag. Dessutom har besluten sett helt olika ut trots att de grundats på samma lagstiftning.
I reportaget beskriver Ellas mamma, Tanja Forsström, deras livssituation, turerna i ansökan om assistans och hur hon ser på framtiden. Framför allt om tilltron till det nya schabloniserade föräldraavdraget som ingår i lagändringen.
Det finns dock en stark oro. Riksföreningen JAG ser en tendens att Försäkringskassan gör det nya föräldraavdraget efter att normalt föräldraansvar redan dragits bort. Det innebär att avdrag för föräldraansvaret görs två gånger och därmed blir det ännu svårare för barn att få personlig assistans än före lagändringen. Det nya föräldraavdraget var enligt lagens intention ett schablonavdrag som skulle stärka rätten till assistans för barn med stora behov och minska rättsosäkerheten på grund av olika handläggares individuella bedömningar. I stället visar utvecklingen på motsatsen. Tvärt emot lagstiftarens intention.
Ella och Tanja Forsström väntar på beslut efter att den nya ansökan skickats in under våren.
– Jag hoppas, men som sagt det har varit många år av kämpande att jag vågar inte lita på någonting än, säger Tanja.