Regeringen fortsätter urholka frihetsreform

Idag presenterar regeringen budgeten för 2024 med en uppräkning av den statliga assistansersättningen med 2,5 procent. Vi var många som hoppades på en rejäl höjning efter så många års låga uppräkningar. Årets höjning är ett litet steg framåt men långt ifrån tillräckligt för att hotet mot assistansreformen, som räddat livet på tusentals personer med stora funktionsnedsättningar sedan 1994, ska försvinna helt.

Sveriges regeringar har under det senaste decenniet, med allt för låga årliga uppräkningar, bidragit till en djup ekonomisk urholkning av assistansersättningen. Schablonbeloppet har halkat långt efter löneökningar och inflation.

Märket för löneökningarna för de kommande två åren ligger på 7,4 procent. Med en höjning av ersättningen på endast 2,5 procent går kalkylen inte ihop. Hur ska vi assistansanvändare kunna få en assistans med kvalitet framöver?

Av assistansersättningen, idag 324:50 kr per beviljad assistanstimme, går drygt 90 procent till lönerelaterade kostnader. Men pengen ska också räcka till kostnader för bland annat rekrytering, introduktion av nyanställda, handledning, utbildning, försäkringar, personalomkostnader och administration mm.

Urholkningen har gjort att pengen inte längre räcker. Vi behöver kunna hitta nya assistenter, och redan idag är det extremt svårt att rekrytera. När det sen inte finns pengar till handledning och fortbildning av assistenter och arbetsledare blir det också väldigt svårt att behålla våra duktiga assistenter. Och kan vi inte utbilda assistenter så får vi inte den höga säkerhet i assistansen som krävs för att leva upp till reformens intention. Vi med störst och mest kvalificerade behov i vår assistans drabbas förstås hårdast.

Finns inte pengar till dessa grundläggande faktorer så återstår till slut bara ett alternativ. Vi måste vända oss till kommunerna och låta dem anordna vår assistans. Alltså en tvångskommunalisering istället för den valfrihet och det självbestämmande som var reformens honnörsord. Är det regeringens plan? Ska vi tvingas lägga ner vårt eget brukarkooperativ som snart firar 30 år?

Vi ser också en skrämmande risk att när seriösa privata anordnare som vi slås ut öppnas dörren för fler oseriösa. Mörka krafter riskerar att ta över.

Assistansreformen, har givit flera tusen människor med stora funktionsnedsättningar möjlighet till ett liv som andra, i frihet och delaktighet i samhället. Regeringen har tagit ett litet steg på rätt väg. Men assistansersättningen behöver fortfarande höjas upp ordentligt till dagens löne- och inflationsnivå. Och därefter behövs en indexering av assistansersättningen med en automatisk uppräkning. Det är inte rimligt att vi och våra assistenter varje år ska behöva stå med mössan i hand och böna och be om rimliga villkor. Regeringen måste visa att de tar ansvar för en livsviktig frihetsreform.

– Rätten till statlig personlig assistans är ingenting värd om finansieringen inte finns, säger Magnus Andén, ordförande i Riksföreningen JAG, med stöd av god man Cecilia Blanck.