Sveriges kommuner och regioner (SKR) föreslår återigen att en inte ska kunna ha en god man som även jobbar som ens assistent. Riksföreningen JAG protesterar med all kraft mot detta misstänkliggörande av närstående och personliga assistenter.
De allra flesta av oss medlemmar i JAG behöver på grund av våra funktionsnedsättningar stöd i att kommunicera med andra, fatta beslut och göra val i livet. Tillgången till ett personligt och gott beslutsstöd är för oss en nödvändig förutsättning för självbestämmande, självständighet och delaktighet, livet igenom. Som vuxen med flerfunktionsnedsättning är nyckeln till självbestämmande i verklig mening att ha en god man som känner en väl och förstår ens kommunikation. Det handlar inte endast om att god man ska kunna tolka det som uttrycks i stunden, något som i sig är svårt då de flesta av oss uttrycker sig med naturliga reaktioner och signaler och andra mycket personliga sätt som tar lång tid att lära sig förstå. Minst lika viktigt är att god man kan sätta det som uttrycks i ett sammanhang, och göra riktiga bedömningar utifrån kunskap om ens personlighet, förmågor, erfarenheter, livshistoria, nuvarande livssituation och framtidsplaner. Det är kunskaper som inte kan inhämtas genom att läsa journaler eller intervjua de personliga assistenter som för tillfället är anställda. För detta krävs att man tillbringar tid tillsammans i vardagen. Sådana kunskaper ger förutsättningar för att ge ett gott beslutsstöd likväl som att bedöma hur huvudmannen mår och har det, och om något behöver ändras.
SKRs åsikter i dessa frågor är väl kända, de har framförts tidigare utan gehör. Nu pekar SKR dessutom ut föräldrar/närstående som de mest klandervärda gode männen och påstår att de skulle ha en särskild benägenhet att sätta sina egna intressen före huvudmannens.
SKRs förslag grundas på diffusa problembeskrivningar om bristande insyn och missförhållanden. Det talas bl.a. om ”fall som de senaste åren uppmärksammats i media” och ”den senaste tidens uppmärksammade fall kring välfärdsbrott avseende assistansersättning”. SKR anger vidare oprecist att ”såväl socialnämnder som överförmyndare har uppmärksammat stora problem” och att det ”för tillfället pågår flera mål vid tingsrätt eller hovrätt”. Det ges dock inga konkreta belägg för dessa påståenden, vare sig när det gäller antalet problem, vilka missförhållanden och vilka slags intressekonflikter som avses.
Varken föräldrabalken eller dess förarbeten ger stöd för att en personlig assistent generellt inte ska anses lämplig som god man. Och Socialstyrelsen kommer i sin analys år 2014 fram till att det skulle innebära stora nackdelar för enskilda som behöver ett nära stöd att berövas möjligheten att ha en av sina personliga assistenter som god man.
Det kan inte uteslutas att både socialnämnder, överförmyndare och SKR anser att engagerade gode män som begär personligt utformade insatser för sin huvudman, och dessutom ställer krav på deras kvalitet, är besvärliga att ha att göra med. Utomstående ”neutrala” gode män är mer villiga att välja de standardlösningar som anvisas av kommunen och har i allmänhet inte tillräcklig insyn i sin huvudmans tillvaro för att kunna uppmärksamma och påtala brister.
Riksföreningen JAG är inte omedveten om att det förekommer att ställföreträdarskapet missbrukas på ett sätt som drabbar huvudmannen. Det är mycket angeläget att genom en effektiv tillsyn fånga upp och lagföra brottslighet. Det finns dock inte något belägg för SKRs påståenden att sådana problem främst skulle uppstå när närstående och/eller personliga assistenter är gode män. De rapporter vi får från personer i hela landet gäller så gott som uteslutande utomstående gode män som missköter sina uppdrag.
I våra liv är kretsen av personer med den nära kunskap om oss som vi har beskrivit ovan ofta mycket liten. Dessa personer är därför också ofta engagerade i den personliga assistansen och de mest värdefulla assistenterna.
När det gäller frågan om intressekonflikter och jäv anser vi att den jävsregel som redan finns i föräldrabalken gällande gode män och förvaltare är fullt tillräcklig som skydd för den enskilde i situationer där ställföreträdarens egna intressen kan stå i motsats till huvudmannens.
– De förändringar SKR föreslagit skulle drabba JAGs medlemmar och andra i vår situation hårt. De skulle rasera våra möjligheter att uppnå våra medborgerliga rättigheter enligt funktionsrättskonventionen och Sveriges funktionshinderpolitiska mål. Vi hoppas därför att SKRs skrivelse även denna gång lämnas utan åtgärd, säger Magnus Andén, ordförande i Riksföreningen JAG genom sin gode man Cecilia Blanck.
Läs SKRs skrivelse till regeringen