Fina ord räddar inte assistansen
Politikerdebatt på Riksföreningen JAGs årsmöte tydliggjorde den akuta krisen i assistansen
Debatten tog avstamp i regeringens direktiv till utredningen Effektivare åtgärder mot välfärdsbrott inom personlig assistans – Regeringen.se att föreslå begränsningar i möjligheten att kombinera roller i assistansen, exempelvis god man, anhörig och personlig assistent. Här bildades oväntade allianser då Mona Olin (SD), Malin Danielsson (L), Nils Seye Larsen (MP) och Nadja Awad (V) tog tydligt avstånd från ett generellt förbud. Argumenten kretsade kring individens behov och LSS grundidé om individuella bedömningar – inte schabloniserade misstankar. Nadja Awad betonade dessutom att problemet inte är anhöriga, utan en alltmer urholkad ersättning som tvingar familjer att ta ett orimligt ansvar och Nils Seye Larsen uttryckte att bästa sättet att komma åt problematiken är att ge seriösa aktörer bättre förutsättningar.
Moderatorerna Åsa Emtelin och Linda Forzelius pressade panelen att ge konkreta svar och på frågan om partierna är beredda att arbeta för en höjning av schablonbeloppet från dagens 347,70 kr per timme till 400 kronor per timme blev skillnaderna tydliga.
Mona Olin (SD) svarade ja. Christofer Bergenblock (C) kallade nivån en rimlig utgångspunkt och levererade skarp kritik mot regeringen när han beskrev indexeringslöftet som en bluff. Nils Seye Larsen lyfte sina egna personliga assistenters ovärderliga roll och hävdade att en höjning krävs för att kunna behålla dem, medan Nadja Awad påminde om att partiet prioriterat assistansersättningen högst av alla i sin budget och beklagade att Tidöpartierna inte kunde KU-anmälas för löftesbrott om indexeringen.
Moderaterna och Socialdemokraterna intog en försiktigare hållning. Malin Höglund (M) ville inte ”låsa fast sig vid ett belopp” och Agneta Nilsson (S) talade om behovet av långsiktigt hållbar finansiering – men utan att ange nivå eller tidplan.
Linda Forzelius beskrev hur JAG liksom andra seriösa assistansanordnare redan tvingats dra ner på introduktion av nyanställda, utbildning och fortbildning – själva fundamentet för kvalitet i assistansen. Liknelsen med 20 kronor om dagen i föräldrapenning satte ord på det många i publiken vittnade om: det går inte att bygga ett fungerande välfärdssystem på symboliska ersättningar.
I frågor om assistans i daglig verksamhet, återkrav och myndigheternas roll fanns bred samsyn om att dagens system brister. Camilla Brodin (KD) slog fast att assistans behövs ”överallt där man behöver den”, medan Christofer Bergenblock (C) ville se över de särskilda skälen.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet gick längst i sin kritik av dagens system. Nils Seye Larsen efterlyste ett stopp för återkrav, medan Nadja Awad pekade ut regeringens skattesänkningar som det stora problemet.
När partierna fick sammanfatta sina visioner för LSS betonade Malin Danielsson (L) reformens ursprung men medgav att utvecklingen spårat ur. Malin Höglund (M) talade om delaktighet och Agneta Nilsson (S) om att ta tillbaka LSS syfte.
Nils Seye Larsen (MP) sammanfattade debatten:
– Även om vi hört fina ord och löften saknas en krismedvetenhet, att assistansen befinner sig i kris. Det är därför vi måste göra en rejäl höjning av assistansersättningen – vi måste göra mer för att rädda assistansen! Vi måste täppa till hålen så vi kan återgå till LSS intentioner och göra en översyn av behovsbedömningarna.
Han refererade även till den inledande manifestationen med deltagare på JAG-center.
– Ni sa ”du kan bli en av oss” – det var precis det som hände mig för 20 år sen. När jag fick personlig assistans kunde jag fortsätta leva mitt liv, det gjorde mig stolt över att vara svensk, men det är jag inte idag.
Publikens berättelser om obemannade scheman, ständigt nya assistenter som ska läras upp, misstänkliggörande av anhöriga och indragen assistans blev dagens tyngsta inslag. Det var många fina ord men frågan om vem ska ta passen i sommar förblev obesvarad.
VAR STÅR DE POLITISKA PARTIERNA I JAGS VIKTIGASTE FRÅGOR?
Höjning av assistansersättningens schablonbelopp till 400 kr jämnt:
V: Kräver höjd ersättning och indexering; prioriterade assistansersättningen högst i budgeten av alla partier.
MP: Vill se en rejäl höjning och indexering för att säkra kompetens och kvalitet.
S: Inget ställningstagande till nivån; betonar långsiktigt hållbar finansiering och Försäkringskassans uppdrag.
C: 400 kr är en rimlig utgångspunkt, kräver uppräkning och indexering; stark kritik mot regeringens hantering av indexeringen.
KD: Driver frågan om skälig ersättning men utan angiven nivå.
L: Vill höja och indexera ersättningen; varnar för att seriösa aktörer inte går runt.
M: Vill inte låsa sig vid ett belopp; hänvisar till helheten och pågående arbete.
SD: Ja till 400 kr jämt.
Indexering av assistansersättningen:
C, V, MP och L: Kräver indexering; anklagar regeringen för brutet löfte.
S och M: Öppnar för framtida lösningar via Försäkringskassan, men utan tydliga besked.
Begränsning av dubbla roller (exempelvis god man och personlig assistent):
SD, V, L och MP: Mot generella förbud; vill se individuella bedömningar.
Övriga partier: Tar inte tydlig ställning mot förbud
Fina ord från politikerpanelen. Från vänster Nadja Awad (V), Agneta Nilsson (S), Nils Seye Larsen (MP), Christofer Bergenblock (C), Malin Danielsson (L), Malin Höglund (M), Camilla Brodin (KD) och Mona Olin (SD).