Blogginlägg av Anna Strimbold, verksamhetsjurist.
För personer med intellektuella funktionsnedsättningar och kommunikationssvårigheter är stöd av en företrädare nödvändigt för att kunna bevaka intressen och framföra sin vilja. Men kommunernas överförmyndare tycker ofta att det är olämpligt att samma person är både god man, anhörig och/eller personlig assistent. För många inom JAG är det en nödvändighet att god man är någon som känner en väl och förstår ens kommunikation.
Som vuxen har du rätt och möjlighet att få en företrädare i form av en god man förordnad för att hjälpa dig att sköta dina personliga angelägenheter, bevaka dina rättsliga intressen och sköta din privatekonomi. Det handlar om stöd att ta beslut och göra val och prioriteringar i livet, men också att vaka över att du har det bra och agera om det är något som brister. Med en företrädare som bryr sig om dig, som känner dig väl och som kan tolka dig ges de bästa förutsättningarna för att du ska kunna utöva ditt självbestämmande och forma den tillvaro som är rätt för dig utifrån den person du är.
Det är för de flesta självklart att vilja ha som god man den person som känner en bäst och som en litar på alltid står vid ens sida. För den som har personlig assistans är det ofta så att denna person också arbetar som personlig assistent – av samma skäl.
Kommunernas överförmyndare tycker i allmänhet att det är olämpligt att samma person är både god man, anhörig och/eller personlig assistent. De talar om risker för bristande kontroll över assistansens kvalitet om den gode mannen även själv utför assistans, bristande insyn så att den enskilde kan leva i missförhållanden utan att någon märker det, intressekonflikt som gör att den enskilde utnyttjas av sin gode man och assistansbrottslighet. Det verkar som att överförmyndarna föredrar helt utomstående, ”neutrala” gode män som gör standardval och standardbeslut för sin huvudmans räkning, och som inte har någon möjlighet att själv bedöma hur huvudmannen egentligen mår, vad hen vill eller behöver utan måste få sådan information via andra, som t.ex. personal i daglig verksamhet eller personliga assistenter.
Det är viktigt att ha klart för sig att detta endast handlar om överförmyndarnas åsikter, åsikter som tyder på fördomar mot anhöriga och som är illa underbyggda. SKR (Sveriges kommuner och regioner) har erkänt att det inte finns någon statistik eller annat faktaunderlag som visar att gode män som är anhöriga och/eller personliga assistenter skulle missköta sitt uppdrag i högre grad än gode män som är helt utomstående.
Ändå kräver de regeländringar som begränsar möjligheten att förena rollerna.
Samtidigt agerar många överförmyndare som om en sådan begränsning redan gäller. Assistansanvändare i JAG i olika delar av landet har många gånger fått besked från sin överförmyndare att en anhörig och/eller personlig assistent inte kan förordnas som god man och att de behöver föreslå någon annan. Eller att deras gode man inte kan ha kvar uppdraget för att hen också är personlig assistent. Det här stämmer inte.
Slutsatsen är att vi inte okritiskt kan lita på att myndigheter ger korrekt information. Det är fullt möjligt att ha en anhörig och/eller personlig assistent som god man, förutsatt att hen uppfyller de andra kraven. Om det skulle ifrågasättas behöver du förklara så tydligt och utförligt du kan varför det är viktigt – till och med livsavgörande – för dig att ha en god man som känner dig väl, känner din livshistoria, och som är en av få som kan kommunicera med dig. För din trygghet och för din möjlighet att leva ett gott liv!
Blogginlägg av Anna Strimbold, Verksamhetsjurist.