Tills alla lyssnar

När jag började arbeta med lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) för första gången kände jag en oerhörd iver att ta mig an denna rättighetslag vars syfte är att tillförsäkra människor med funktionshinder samma möjligheter att leva sitt liv som andra. Jag tog mig an uppgiften med stolthet och entusiasm. Hjälpte människor att argumentera för jämlika levnadsvillkor och full delaktighet i samhället. Överklagade beslut som innebar svårigheter i den enskildes dagliga liv. Skrev ansökningar för dem som behövde tillgodose sina behov. Och väldigt ofta var det någon som lyssnade.

Tio år senare återvänder jag nu till ett arbete med LSS, efter att ha jobbat med andra rättighetsområden, i tron om att det är ungefär så som när jag lämnade det år 2008. Men ingenting är sig likt.

LSS mål att den enskilde ska kunna ha ett så självständigt och oberoende liv som möjligt har omvandlats till att hens liv sätts under lupp och dissekeras i minuter, till kronor och ören, till misstro. Den allra största skillnaden är dock rädslan. Människor som har en önskan att få leva sitt liv på sina egna villkor vågar inte längre argumentera, överklaga eller ansöka. För att det är väldigt få som nu lyssnar.

Det tycks som att hela syftet med LSS har glömts bort, trängts undan eller struntats i. Min stolthet och entusiasm har därför övergått i ilska och misströstan, men jag har inte glömt vad syftet med LSS är och jag vägrar ge upp. LSS ska grundas på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet. I det syftet kommer jag fortsätta hjälpa människor att argumentera, överklaga och ansöka. Nu som då. Tills alla lyssnar.

The post Tills alla lyssnar appeared first on JAG Personlig assistans.