Två veckor. Två omprövningar.
Två människors liv nedplockade i minuter och sekunder.
Två handläggare. Två avgörande rättsliga ställningstaganden.
Två kämpande, oroliga föräldrar som slåss för sina barns rätt till sina liv.
Snart två fattade beslut.
Jag stöttar, argumenterar, resonerar och söker efter lösningar. Jag vill så innerligt att de ska få fortsätta leva sina liv.
Jag tänker på mina privilegier.
Att inte klocka mina duschar eller toalettbesök. Att inte dela in mitt liv i grundläggande behov och andra personliga behov.
Att inte bli ifrågasatt vartannat år, om mitt liv och om mina behov är sanna och berättigar mig att få leva mitt liv på mina villkor.
(Tänker att imorgon kan det vara jag eller mitt barn).
I en tid av restriktiv handläggning av assistans finns alltid risken att förlora assistanstimmar. Oron och konsekvenserna kan bli förödande.
Två möjliga vägar kan vi nu ta. Att acceptera att människors liv kommer att bli upphackade i diverse olika stödinsatser helt i strid mot intentionen med LSS eller att på allvar ta kampen. Att tillsammans stå upp för allas mänskliga rättigheter. Rätten till liv, rätten till privatliv, rätten till kommunikation, rätten till hälsa, rätten till likabehandling och icke-diskriminering.
Två människor har berättat om sina liv och behov. Två människor har förklarat vad de behöver för assistans. Två människor har hävdat sina mänskliga rättigheter.
Två människor. Nästa gång kan det vara du och jag.
Inlägget Två människor dök först upp på JAG Personlig assistans.