JAG start > JAG Personlig assistans > Hur mycket kommunicerar en social tonåring?

Hur mycket kommunicerar en social tonåring?

kommuniktion mellan assistansanvändare och assistent.

Det sägs att vår kommunikation till största del består av vårt kroppsspråk. Så lite som 10 procent utgörs av orden vi faktiskt uttalar. Ändå hävdar vissa att man inte kan prata om man inte kan formulera ord. Det är dumheter! Självklart kan man kommunicera utan ett talat språk. Det ser och låter bara lite annorlunda. Och man kan behöva stöd av någon som känner en väl för att tolka det man säger eller hjälpa en att förstå; en personlig assistent.

Alla människor har ett behov av att kommunicera. Vissa är pratkvarnar, andra mer återhållsamma. Oavsett har vi alla något att säga.

Och det är just därför kommunikation ses som ett grundläggande behov inom LSS. Om någon behöver känna dig väl för att förstå dig kan man få personlig assistans för att kommunicera med utomstående. Användandet av teckenspråk innebär inte att man har behov av personlig assistans för att kommunicera, däremot om man använder sig av egna tecken eller hjälp av bilder kan man ha behov av personlig assistans. Förutom att kommunikation kan vara ett grundläggande behov kan det också bedömas som ett övrigt behov. När det inte krävs ingående kunskap om dig som individ för att kunna kommunicera med dig utan endast om din funktionsnedsättning ses det som ett övrigt behov.

Trots att kommunikation är ett grundläggande behov har vi sett domstolar och myndigheter göra bedömningar som får en att sätta kaffet i halsen. En kommun i Stockholmsområdet tyckte exempelvis att det räckte med 2 minuters kommunikation i veckan för att få behovet av att kommunicera tillgodosett. Det är inte ens 20 sekunder om dagen!

I ett annat fall tyckte en förvaltningsrätt i södra Sverige förvisso att en social tonårsflicka hade ett grundläggande behov av att umgås och kommunicera med sina vänner men vägrade samtidigt att bevilja henne någon personlig assistans eftersom hon inte hade specificerat i exakt vilka situationer hon behövde kunna kommunicera i. Det borde vara givet. Svaret är hela tiden!

Domstolarna och myndigheterna verkar ibland glömma att kommunikation inte är något man kan schemalägga. Det kan uppstå när som helst och var som helst och på eget såväl som andra människors initiativ.

Tack och lov blev förvaltningsrätten tagen i örat av kammarrätten som beviljade tonårsflickan personlig assistans för flera timmar i veckan för att kunna kommunicera.

Medan jag skriver den här texten dricker jag kaffe ur en av JAGs muggar med ett citat tryckt i rosa färg. ”Även om jag inte säger något kan jag ha något att säga”. Det blir en påminnelse om varför det här är så viktigt.

Blogginlägg av Hanna Bergwall, juridisk rådgivare på JAG.