Hyllning till LSS

Med tanke på den restriktiva trenden som utvecklats på senare tid vid tolkning och tillämpning av LSS ser jag det som passande att hylla lagen och dess insatser just för att de är unika på så många sätt. Det är nog främst målet och syftet med LSS som skiljer lagen från motsvarande lagstiftning internationellt. Ur propositionen till LSS (1992/93:159) framkommer det att LSS är en rättighetslag med målet att vara ett verktyg för säkerställandet av full delaktighet i samhällslivet med främjandet av människors jämlikhet i levnadsvillkor, något som idag bör ges mer utrymme vid dess tolkning och tillämpning. För de personer som omfattas av LSS ska målet alltså vara att ge den enskilde möjlighet att leva som alla andra. Så när rättighetslagen LSS lagfästes 1993 tänkte nog många ”Äntligen, samhällsmaskineriet fungerar”! Den betydelse LSS har för många är fundamental för deras deltagande i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor.

Förutom att LSS har bidragit till att förbättra självbestämmandet och valfriheten i de berördas stödinsatser så hjälper LSS oss också idag att upprätthålla Sveriges internationella åtaganden, genom en humanitär tillämpning av lagen. Jag tänker då på FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som ratificerades av riksdagen 2009 och där personer med funktionsnedsättning är rättighetsbärare just för att de är samhällsmedborgare.

Värdegrunder som LSS-verksamhet ska bygga på är respekt för den enskildes självbestämmanderätt, integritet och inflytande. LSS grundläggande principer delaktighet, tillgänglighet, helhetssyn och kontinuitet, samt värdegrunderna påvisar lagen som ett verktyg för att uppfylla dess mål. Idag kan en tycka att dessa värdegrunder och principer måste fastslås allt mer.

Det är därför alltid viktigt att fråga sig om vi uppfyller målet och syftet med LSS, hur delaktiga är individer med funktionsnedsättningar i samhället och tillåter vi en fullständig delaktighet och jämlikhet genom dagens tolkning och tillämning av LSS?