Kommer regelbundna omprövningar av assistansbeslut tillbaka?
Det diskuteras om det kan vara dags att häva det så kallade omprövningsstoppet inom den statliga assistansersättningen för att assistansreglerna nu är reparerade.
- Men vad innebär omprövningsstoppet?
- Vad händer om Försäkringskassan börjar med regelbundna omprövningar av assistansbeslut igen?
Vad är tvåårsomprövningarna?
Bakgrunden är regeln att beslut om assistansersättning ska omprövas vartannat år. Det är en regel som funnits med sedan assistansreformens början 1994. Tvåårsomprövningen gjordes under de första 10–15 åren mer som en uppföljning. Handläggaren hörde av sig till den assistansberättigade personen och frågade hur assistansen fungerade, om det hade skett några förändringar sedan sist och om beslutet var tillräckligt. Om svaret blev att behovet var detsamma som tidigare kom ett förnyat assistansbeslut med posten. Den assistansberättigade personen kunde inrätta och planera sitt liv utifrån en befogad förväntan att assistansen skulle fortsätta så länge den behövdes.
Sedan förändrade Försäkringskassan sitt sätt att utreda och bedöma assistansbehov, inte bara vid nyansökan utan även vid tvåårsomprövning. Kassan började gå igenom alla delar av behovet och begära intyg som om det var första gången saken skulle prövas. Assistansanvändare upplevde det som mycket märkligt och onödigt att behöva beskriva och bevisa sitt behov på nytt när det bara var ett par år sedan senast. Omprövningarna gjordes oerhört ingående, och kassan började beräkna behov på minutnivå. Med ökat detaljfokus kom ett minskat helhetsperspektiv och syftet med assistansrätten tappades.
Följden blev mer restriktiva bedömningar av de så kallade grundläggande behoven, och för allt fler ledde tvåårsomprövningen till beslut om minskad eller indragen assistans under åren som följde. Inte för att assistansbehovet hade minskat eller för att lagens rättigheter hade ändrats, utan bara för att Försäkringskassan ändrat sitt sätt att bedöma behov och beräkna tid. Detta skapade självklart en stor oro för att förlora sin assistans och sitt fria liv.
För att hejda nedmonteringen av assistansen infördes nödstopp
Vid sina nya bedömningar stödde sig Försäkringskassan på sina tolkningar av rättspraxis, en praxis som kassan inte sällan själv hade drivit fram. Den praxis som påverkade mest gällde de grundläggande behoven ingående kunskap och sondmåltider i kombination med kravet på integritetskänslighet. År 2017 kom så en dom om att stöd för andra personliga behov måste vara kvalificerat. Försäkringskassan tolkade domen som att assistans inte överhuvudtaget kunde beviljas för bland annat jour eller beredskap. När tusentals personer på så sätt riskerade att slängas ut från assistansersättningen och in i institutionslösningar agerade regeringen. Det var vid tvåårsomprövningarna som Försäkringskassan ändrade människors beslut. Ett nödstopp för omprövningar beslutades snabbt, och började gälla i april 2018.
Omprövningsstoppet infördes alltså för att hejda Försäkringskassans galopperande nedmontering av assistansersättningen. Det gällde att freda gällande beslut till dess att lagändringar kommit på plats för att återställa rätten till assistans och säkra den mot fortsatt vantolkning. Omprövningsstoppet skulle därför vara tillfälligt tills lagen hade ändrats.
”Det innebär att det sedan fem år tillbaka inte görs några tvåårsomprövningar, det innebär också att Försäkringskassan inte har rätt att minska eller dra in gällande assistansbeslut annat än om någon större förändring gör att assistansbehovet minskat.
Alla assistansberättigade har skyldighet att informera Försäkringskassan om förändringar i behovet och livssituationen. Försäkringskassan ska då undersöka om förändringen gör att beslutet bör minskas. Det är bara vid ”väsentligt ändrade förhållanden” som kassan får ta ett nytt beslut som minskar eller drar in assistansen. Om förändringarna inte är ”väsentliga” måste beslutet stå kvar oförändrat. Men vad kassan anser är ”väsentligt” har visat sig vara ganska oklart och svårt att förutse. Vissa förändringar är självklart väsentliga, exempelvis flytt till gruppbostad där en inte har rätt till assistansersättning. Men andra förändringar, som exempelvis byte av skola eller flytt till annan ort har bedömts på olika sätt. Här behöver Försäkringskassan ge tydligare information om vad som gäller.
Den som väljer att ansöka om fler timmar ska enligt Försäkringskassan endast få sin rätt till själva utökningen prövad. Omprövning ska inte göras av det nuvarande beslutet, så en ska inte riskera en minskning av det timantal en redan har. Dock tittar kassan på redan beviljad tid för att se om den utifrån sin nuvarande syn på assistansreglerna anser att det ska beviljas en utökning, eller inte.
Den som ansöker om assistansersättning för första gången får sin ansökan prövad fullt ut utifrån Försäkringskassans tolkning av lag och praxis. Omprövningsstoppet hjälper alltså inte i det läget.
”Generellt är det bra med någon slags regelbunden uppföljning av assistansen. Det gör det möjligt att fånga upp förändringar som gör att assistansbeslutet behöver ökas eller minskas för att stämma med behovet. Men all uppföljning måste göras utifrån det faktum att personer inom LSS personkrets har ett varaktigt, ofta livslångt assistansbehov som är väl dokumenterat. Det är sällan fråga om att funktionsnedsättningar och stödbehov minskar eller försvinner, och de ska inte behöva ifrågasättas på sätt som har gjorts av Försäkringskassan.”
Kommer tvåårsomprövningarna tillbaka nu?
Nu har det från regeringens och Försäkringskassans håll framförts att det finns förutsättningar att börja med omprövningar igen. Genom lagändringarna efter utredningen Stärkt assistans, som började gälla i januari 2023, ska brister och tolkningsutrymme ha rättats till och regelverket stabilt garantera rättigheterna. Vi delar inte alls den bilden. Utifrån de beslut som kommit under året står det klart att lagändringarna inte har lett till det önskade resultatet att stärka rätten till assistans. Försäkringskassan tolkar även de nya reglerna restriktivt, och barns rätt till assistans har till och med försämrats. Det vore därför mycket olämpligt att nu starta omprövningar igen. Många skulle träffas av Försäkringskassans tillämpning, och riskera att få minskad eller indragen assistans.
Först krävs kraftfulla och effektiva åtgärder som säkerställer assistansreformens ursprungliga intentioner!
Blogginlägg av Anna Strimbold, koncernjurist