Rätten till goda levnadsvillkor och möjligheten att kunna leva ett gott liv är en självklarhet för många som läser det här. Likaså rätten till ett självständigt liv med delaktighet, integritet och självbestämmande som utgångspunkt. Men för personer med funktionsnedsättningar som är beroende av samhällets stöd ser verkligheten annorlunda ut. Detta trots att både lagstiftarens intention och de handikappolitiska målen så tydligt uttrycker det uppenbara, goda levnadsvillkor ska vara en självklarhet!
I LSS 7§ första stycke framgår att den som omfattas av lagen har rätt till särskilt stöd och särskild service om hen behöver sådan hjälp och om hens behov inte tillgodoses på annat sätt. I andra stycket framgår att den enskilde genom lagens olika insatser ska garanteras goda levnadsvillkor. Med det menas att insatserna ska vara varaktiga, samordnade och anpassas till mottagarens individuella behov. De ska även utformas så att de är lätt tillgängliga och stärker mottagarens förmåga att leva ett självständigt liv.
Första stycket handlar om måttstocken och avser alltså prövningen av om en insats ska beviljas eller inte. Den ska göras med utgångspunkt endast i den enskildes specifika behov. Paragrafens andra stycke handlar om utformningen av stödet och ska ta sikte på kvaliteten på insatsen. Bedömningen av om insatsen ger goda levnadsvillkor ska göras efter det att beslut om insats har fattats.
Men det råder en utbredd missuppfattning att begreppet ”goda levnadsvillkor” ska användas som en måttstock vid bedömningen av en persons rätt till LSS-insats eller vid bedömningen av omfattningen på stödet. Det är fel. Skalas begreppet ”goda levnadsvillkor” bort från behovsbedömningen så kvarstår bara frågan: Vilka behov har den enskilde i sitt vardagliga liv? Enbart detta ska vara avgörande för rätten till insatser. Resonemang utifrån ”goda levnadsvillkor” ska alltså inte ingå överhuvudtaget!
Trots detta så ser jag alltför ofta i mitt arbete att lagtexten används felaktigt av både myndigheter och domstolar. Detta genom att man blandar in bedömningar av goda levnadsvillkor som en del i själva beslutsunderlaget. En ansökt insats kan ofta avslås helt eller delvis med motiveringen att måttet ”goda levnadsvillkor” redan bedöms vara uppfyllt. Metoden visar på en betydande missuppfattning, där lagtexten läses fel!
Tillvägagångssättet riskerar dessutom att slå fast en norm för hur det anses att en kan leva sitt liv. Bedömningen borde istället ta sikte på hur en faktiskt vill leva sitt liv. Där det även är värt att ställa sig frågan vad som händer med de personer vars livsval faller utanför normen?
Goda levnadsvillkor för mig är att få kunna leva och utforma mitt liv precis efter den person jag faktiskt är! Trots detta finns det idag alltför många exempel på personer som blir utestängda från mycket av det sociala liv de vill vara en del av. Där människor, trots uttryckta behov och intressen, har fått sin vardag avskalad till timmar och minuter där knappt de grundläggande behoven täcks av insatsen. En sådan tillvaro motsvarar inte goda levnadsvillkor på långa vägar!
Här hittar du mina tidigare blogginlägg.
Kontaktuppgifter till alla juridiska rådgivare hos oss.
The post Vad är goda levnadsvillkor för dig? appeared first on JAG Personlig assistans.