Sluta ärva okunskap. En förklaring till assistansersättningens låga nivå
Assistansersättningen räcker inte längre till. Personlig assistans, en del av LSS, en av Sveriges viktigaste rättighetslagstiftningar, gör det möjligt för människor med omfattande funktionsnedsättningar att leva självständiga liv, samtidigt som anhöriga kan yrkesarbeta i stället för att tvingas bära ett livslångt omsorgsansvar.
Men insatsen är under hård press. Sedan 2014 har Sveriges regeringar, oavsett färg, låtit bli att höja assistansersättningen i takt med löneutveckling, inflation och andra samhällskostnader för att bedriva assistans. Resultatet är att anordnare tvingas skära ner på introduktion till nya assistenter, utbildning, handledning och andra omkostnader i assistansen. Det påverkar både assistansanvändare och personliga assistenter:
• Det är svårt att rekrytera och behålla assistenter.
• Risken för misstag och olyckor ökar.
• Personer med stora och komplexa behov får svårt att hitta en assistansanordnare.
• Tryggheten i assistansen hotas.
• Valfriheten i LSS urholkas.
Idag är den statliga ersättningen 347,70 kr per utförd assistanstimme. Enligt Riksföreningen JAG och STIL skulle ersättningen ligga på 400 kr per timme utförd assistanstimme om den följt kostnadsutvecklingen. För att framtidssäkra assistansen behövs politisk handling. Assistansersättningen måste räknas upp och därefter indexeras så att den följer de verkliga löne- och kostnadsökningarna över tid.
Diagrammet visar en jämförelse mellan schablonersättningen för personlig assistans och en uppräkning enligt OPI (Omsorgsprisindex).
