Lägre ersättning till anhörig assistent – orättvist förslag som hotar jämställdheten.

Lägre ersättning till anhörig assistent – orättvist förslag som hotar jämställdheten.

LSS-utredningen föreslår en lägre ersättning för assistanstimmar som utförs av närstående personliga assistenter. Förslaget bygger på en tro hos utredaren om att kostnader för bland annat utbildning, arbetsmiljö och administration skulle vara lägre för de timmarna. 


Riksföreningen JAGs debattartikel på HejaOlika 29 oktober 2020.

Det finns en enorm okunskap om livsvillkoren för familjer där någon har funktionsnedsättningar. LSS-utredningen, som nu är på remiss, visar i ett av förslagen att den inte heller förstått vilken roll närstående assistenter har i praktiken. Läs hela artikeln på HejaOlika här.


Cecilia Blanck, Riksföreningen JAG, beskriver LSS-utredningens förslag om lägre ersättning för assistanstimmar som utförs av närstående personliga assistenter. Ett fult sätt att straffa ut de viktiga anhöriga personliga assistenterna. Förslaget är också djupt orättvist och hotar dessutom jämställdheten.


Anhöriga är en enorm resurs för assistansgruppen i egenskap av kunskapsbank för alla nyanställda.

Berättat av en medlem i Riksföreningen JAG:

”Anhöriga är en enorm resurs för assistansgruppen i egenskap av kunskapsbank för alla nyanställda. Särskilt gällande specifika egenskaper hos assistansanvändaren. I min assistansgrupp ingår både min mor och min bror. Båda väldigt viktiga personer då de känner mig och förstår mina behov.

Att stötta mig är tidskrävande. Jag behöver stöd hela dagen. Det finns lägen där jag och mina assistenter inte lyckas kommunicera med varandra. Det finns lägen där mina assistenter inte förstår mina behov. Det finns lägen där mina assistenter behöver vända sig till mina anhöriga för att få råd, nya verktyg och förståelse på det sätt som bara någon som känt mig väldigt länge kan. Eller så lämnas jag i ett läge där jag inte förmår att förmedla mina behov och där mina assistenter inte har de verktyg som behövs för att stötta mig.

Att mina anhöriga finns med är enormt betryggande för mig. Genom dem förstår jag att alla nya personer som kommer in i mitt hem är där för att hjälpa mig leva ett självständigt liv.

Det är inte lätt för mig att välkomna nya personer i mitt hem. Det är trots allt min personliga sfär och min trygghet. Det är inte heller lätt för nya assistenter att förstå mig. Jag har stora kommunikativa svårigheter. Och samtidigt ett omfattande behov av stöd i min vardag. Därför behöver jag ett omfattande nät av assistenter. Att mina anhöriga finns med är enormt betryggande för mig. Genom dem förstår jag att alla nya personer som kommer in i mitt hem är där för att hjälpa mig leva ett självständigt liv.

Jag är inte bara mina diagnoser. Jag är också en egen individ med en egen personlighet. Jag har också egna anspråk på vilka personer jag vill ha i min närhet. Precis som alla andra. Mina anhöriga har funnits i mitt liv från början, de känner mig som person och kan därför hjälpa mig i processen att välja nya assistenter. Om de inte fanns i min närhet, vem skulle då vara länken mellan de nya assistenterna och mig? Hur kan de nya assistenterna lära känna mig för den jag är utan mina anhörigas stöd? Det finns delar av mig som är väsentliga för jobbet, men som mina assistenter aldrig kunnat få ta del av utan mina anhörigas stöd.

Tack vare mina anhöriga har assistenterna tillgång till dessa delar av mig på ett sätt som värnar om min integritet.”