Niklas Larsson fick rätt efter fyra års kamp: ”Nu ska vi njuta!”

Niklas Larsson fick rätt efter fyra års kamp: ”Nu ska vi njuta!”

Ung man tittar in i kameran, kvinnan som sitter bredvid tittar på honom och ler

Niklas Larsson och Mia Petersson

Niklas Larsson, 22, har kämpat för sin rätt till assistans i flera år med hjälp av sin gode man Mia Petersson. I juni kom domen i Förvaltningsrätten – och den här gången fick Niklas rätt! 

2016 ansökte Niklas Larsson om fler timmar för dubbelassistans. Eftersom han fyllt 18 var tanken att han inte längre skulle behöva ha sin mamma med sig vid olika aktiviteter. Men istället för att bevilja fler timmar drog Försäkringskassan in hans assistans under natten. Handläggaren ansåg att det räckte med ersättning för jour-/väntetid under natten och minskade assistansen med ca 8 timmar per dygn.

– Jag tror det var en direkt effekt av regeringens direktiv till Försäkringskassan att dra ner på antalet timmar, säger Mia Petersson, Niklas mamma och gode man.

Sedan dess har Mia och Niklas kämpat för att han ska få tillbaka sina assistanstimmar under natten. Första processen tog slut i maj förra året. Då förlorade han.

Niklas gjorde direkt en ny ansökan till Försäkringskassan. Även den här gången fick han avslag som överklagades till Förvaltningsrätten.

Kommunen har hela tiden varit räddaren i nöden och ställt upp och beviljat timmar på natten.

– I samband med den första rättsprocessen sa kommunen ”om Niklas förlorar så slutar de också att betala”. Men när vi gjorde den nya ansökan i maj förra året kom LSS-handläggaren och socialchefen hem till Niklas och hälsade på. De såg hans behov och Camilla Persson, handläggaren på kommunen, gjorde en ny utredning och ansökan till kommunen om tillfällig utökning. Det är Niklas och alla runt honom mycket tacksamma för, att de återigen gick in med en del av timmarna. säger Mia.

Utifrån erfarenheterna från den förra prövningen såg Niklas och Mia denna gång till att samla ihop all tänkbar bevisning för att öka chansen att få rätt. Mia läste på och förberedde sig till tänderna.

Assistenterna började skriva upp hur många minuter de gav aktiv assistans när de arbetade på natten. Hans läkare skrev ett utförligt intyg, Niklas träffade en ny läkare inom psykiatrin för ytterligare intyg och de lånade en åtelkamera (en rörelsestyrd kamera som kan filma i mörkret) av ett jaktlag för att dokumentera Niklas behov av stöd nattetid.

– Hur mycket är det rimligt att en person ska behöva bevisa för att hävda sina behov? Det är sjukt – men när det blir så här det värt varenda timme, säger Isabell Bolander, juridisk rådgivare på JAG som stöttat Niklas och Mia under hela processen.

När det i våras var dags för Förvaltningsrätten att ta upp Niklas ärende hjälpte Isabell honom att begära muntlig förhandling.

– Jag tror att det är bra att få träffa personen som de ska fatta beslut om, då blir det mer verkligt att det är en människa vi pratar om och inte bara ett ärendenummer, säger Mia.

Niklas var med under nästan hela förhandlingen. Försäkringskassans representant deltog via länk.

Trots all bevisning; läkarintygen, filmen från åtelkameran, assistenternas intyg, god mans intyg med mera , höll Försäkringskassan fast vid att Niklas inte behöver aktiv tillsyn nattetid.

– Jag anser att de överhuvudtaget inte försöker föra en dialog för att ta fram Niklas behov utan enbart gör allt för att han ska få så lite assistans som möjligt. Det är inte okej! I min värld ska Försäkringskassan vara till för att hjälpa och inte förstöra människors liv. Som god man vet jag inte hur jag ska kunna göra mitt jobb och se till att Niklas får sina behov tillgodosedda när han inte beviljas det stöd han behöver, säger Mia.

Fem veckor senare kom Förvaltningsrättens beslut. Niklas vann och fick tillbaka sina timmar på natten.

– Hade inte det här gått igenom hade inte Niklas kunnat fortsätta ha personlig assistans. Det hade varit helt omöjligt att få personer att arbeta hela natten och få betalt för en kvart per timme. Vi hade varit tvungen att hitta ett rum till honom på en gruppbostad. Men utan sin assistent klarar Niklas inte av omgivningen. De hade fått droga ner honom. Och vem kan leva med det, som förälder, syskon, nära och kära?

Fyra års kamp är över. Och det var ingen tvetydighet i beslutet.

– Personer med assistans och deras anhöriga är väldigt rädda. Man är inte långtidstrygg. Men Niklas har rätt till det här. Han har det här behovet. Assistenterna är hans hjälpmedel. Och det hjälpmedlet funkar så bra.

De första dagarna efter beslutet gick Mia bara runt och log. Hon vågade nästan inte tro att det var sant.

– Jag är så lycklig, det finns faktiskt inga ord, bara lycklig. De här åren har varit jobbiga. Vissa dagar ville jag inte kliva upp ur sängen utan bara ligga där och gråta. Men nu ska vi njuta, säger Mia.

Hennes råd till andra är att inte ge upp, det finns hopp om rättvisa även för Niklas och personer i hans situation.

Till hösten planerar Mia för att Niklas ska få åka till Stockholm och fira segern med Isabell och de andra på Brukarkooperativet JAG som har funnits med och hjälpt till hela vägen.

– Jag vill tacka alla som stöttat under dessa år och även de som satt i Förvaltningsrätten; tack för att ni följde lagen och räddade Niklas och hans anhöriga!