Almedalsveckan: Nu är JAG här!
Det här är Magnus Andén, som är ordförande i Föreningen JAG. Jag
heter Cecilia Blanck och är Magnus syster och gode man. Jag hjälper honom att
hålla det här anförandet.
Föreningen JAG är en medborgarrättsrörelse, en ideell riksförening
som kämpar för rätten till ett gott liv för personer med de allra största
funktionsnedsättningarna. För att bli fullvärdig medlem måste man ha flera
stora funktionshinder, varav en är en nedsättning av den intellektuella
förmågan. Det är bara fullvärdiga medlemmar som har rösträtt och kan väljas
till styrelsen i Föreningen JAG. Andra kan bli stödmedlemmar, men får inte vara
med och styra och bestämma.
Föreningen JAG är en del av den globala independent
living-rörelsen, som har som mål att alla ska ha samma valmöjligheter i livet,
oavsett funktionsnedsättningar. För 20 år sedan var Föreningen JAG med och
lyckades driva igenom LSS som ger rätt till personlig assistans, och ett gott
liv med valfrihet, självbestämmande och integritet. Lagen är stark, men behöver
ständigt försvaras gentemot beslutsfattare och myndigheter. Föreningen JAGs
medlemmar är aktiva samhällsmedborgare som vill leva ett liv i frihet, i
gemenskap med andra i samhället.
Föreningen JAG har varit med många gånger under Almedalsveckan. Vi
är en aktiv organisation och vi tror att dialog och kunskap kan göra underverk.
Det här är medlemmarnas organisation och det är medlemmarna som är här,
såklart. Det är vi som vill berätta, dels om våra stora och kvalificerade behov
av stöd och service och hjälpmedel, men också om vår livsglädje och vilka
förmågor och ambitioner vi har, för den som tar sig tid att stanna upp och
lyssna.
Spelar det roll att Föreningen JAG är här? Gör vi skillnad? Någon
kanske tror att vi gör ett studiebesök här, eller är en del av underhållningen.
Eller att vi har semester. De kunde inte ha mer fel. Vi är inte en annan del av
Almedalen. Vi är, som alla andra här, det riktiga Almedalen. Där det spelar
roll vad man har att säga, inte bara vem man är. Vi är här för att både prata
och lyssna, och vara en viktig del i det demokratiska samtalet.
Magnus du har varit här flera ggr, första gången var 2006.
Medlemmarna i Föreningen JAG är förstås intresserade av alla möjliga samhällsfrågor.
Men vi är också här för att vi har en plats i samhället. Vi är inget
särintresse. Vi är ingen svag eller glömd grupp. Vi är ingen avskild grupp
alls, faktiskt.
För när som helst kan vem som helst bli en av oss. Alla människor
kan plötsligt råka ta ett felsteg ut i gatan eller få en sjukdom som ger
funktionsnedsättning. Vårt stöd, som personlig assistans, är skyddsnätet för
alla som ännu inte är berörda. Därför är rättvisefrågor om
funktionsnedsättningar i allas intresse.
Vi svenskar som har omfattande funktionsnedsättningar är många
tusen. Vi är som folk är mest, olika varandra och med olika drömmar, förmågor
och gör olika livsval. Folk är folk, helt enkelt. Vi har alla olika
funktionsuppsättningar. Eller hur? Att somligas kallas nedsättningar är kanske
i sig ett fördomsfullt uttryck?
Ibland verkar politiker och journalister tycka att vi är ju ändå
inte så många att man ALLTID kan räkna med oss. Det kan väl räcka att vi får
sitta på handikapplatserna, och att vi kan komma in på de större restaurangerna.
Men de glömmer att vi inte är ensamma. För kring var och en av oss
finns engagerade anhöriga, vänner, släktingar och personliga assistenter. Vi
vill ha samma valmöjligheter som andra i samhället. Vi tänker inte nöja oss med
offerrollen, och beklaga oss över att samhället och livet visst inte var för
oss. För världen och framtiden är lika mycket vår. Vi är många och tillsammans
är vi är starka och vi kommer att rösta. Frågan är på vem?
För bara några decennier sedan ville samhället gömma undan oss, i
våra familjer eller på institutioner. Den tiden är lyckligtvis förbi. Vi har
numera enligt FN-konventionen och den svenska lagen rätt att bestämma över våra
liv, som var vi vill bo, och med vem.
Men det där med att bestämma är visst inte så enkelt, fast alla
lagarna är på vår sida. Vi som inte kan uttrycka vår vilja till vem som helst
behöver hjälp av nån som kan tolka och förstår oss. Vi får förstås bäst hjälp
av dem som vi känner och som vi kan kommunicera med. De flesta av oss som är
vuxna har en god man som står oss nära. Nån som vet vem man är. Det är bra.
Men för många kommuner är det besvärligt att vi får bestämma i
våra liv. De tycker att det var enklare förr, när de fick bestämma istället.
Och nu har vissa kommuner kommit på att om de tillsätter en egen god man som
kommunen kan styra över så kan samhället ta tillbaka makten över oss. Och det
är precis vad som händer runt om i landet just nu.
Den avgörande frågan för JAG-medlemmarna här är alltså: vem ska
bestämma i mitt liv? Ses jag som samhällets egendom, som någon som ska tas om
hand? Som någon vars behov, önskemål och förmågor främst ska rimlighetsbedömas.
Och mitt liv som något som ska planeras, genomföras och dokumenteras?
Eller ses jag som en fri människa, med rätt att göra egna val
utifrån mina resurser? Ses jag som någon som har egna drömmar, och rätt att
försöka förverkliga dem?
Vi är här för att visa att folk är folk. Det är vår stora uppgift
den här veckan. Många JAG-medlemmar är här, och ni kommer att synas och höras
överallt. Alla som är i Almedalen 2014 kommer att åka hem om en vecka och veta
lite mer om att leva med funktionshinder, och vad Föreningen JAG är.
Vi är många här, men ännu fler kunde inte åka hit, de är med oss i
tanken. Vi kämpar för dem också. Och vi är övertygade om att vår närvaro här
ska göra skillnad – nu i valrörelsen, för den riksdag och den regering som
kommer att samlas i höst, och för många andra beslutsfattare och
opinionsbildare som vi kommer att möta de närmaste åren.