Det är oss och våra rättigheter det gäller
Försäkringskassan har gjort ett utspel i pressen om att man vill se fler regler och mindre valfrihet för assistansanvändare, men vi i JAG vill fortsätta att leva som andra i det svenska samhället. Vi är 450 personer som har flera stora funktionsnedsättningar, varav en är nedsättning av den intellektuella förmågan, som har vår personliga assistans i vårt brukarkooperativ. Det är är Sveriges största ideella verksamhet i välfärden. Hela assistansersättningen går till vår assistans och inga privata vinster är möjliga.
Föreningen JAG, Jämlikhet, Assistans och Gemenskap, startades 1992 och var med i tillkomsten av LSS och personlig assistans. JAG var en av de allra första assistansanordnarna, som visade på hur vi med de allra största funktionsnedsättningarna kan leva som andra fria svenskar tack vare assistansreformen.
Brukarkooperativet JAG, som är en ideell underförening, är uppbyggt på att vi som är vuxna har våra gode män som hjälp till att utöva självbestämmande och styra ekonomin i assistansverksamheten.
Vårt krav på gode män är att de måste kunna kommunicera med sin huvudman. Det borde vara självklart. Alla levande människor kan kommunicera med några av sina sinnen och kan visa sin vilja och sina behov. Det vet vi och vi har organiserat vår verksamhet därefter.
Personlig assistans enligt LSS är ingen passiv omhändertagandeverksamhet utan bygger på självbestämmande och personlig integritet. Tack vare vår uppbyggnad av assistansen som styrs med stöd av gode män som vi kan kommunicera med, uppnår vi det i JAG.
Som ordförande i Föreningen JAG, är jag själv ett exempel på detta. Jag är svårt rörelsehindrad och kan viljemässigt endast röra två fingrar. Jag hör bra och ser en del, men kan inte röra min tunga och kan därför inte prata. Mina närmaste, som har känt mig i snart 50 år, ser och hör på mig hur jag mår och vad jag vill. Jag visar med mina fingrar och mina miner vad jag tycker. Det är livsviktigt för mig att mina närmaste hjälper mig att styra över kvaliteten och arbetsledningen av mina personliga assistenter. Tack vare det system som vi har nu kan jag bo och leva som andra och ha ett gott liv.
Försäkringskassan vill nu förstöra detta system som Brukarkooperativet JAG är uppbyggt på, därför att kriminella ligor har kommit in i assistansverksamheter. Det är inte vårt fel. Det är kommunens överförmyndares fel, som inte kontrollerar utan utser kriminella personer till gode män.
För att några, på grund av överförmyndarnas slarv, råkat riktigt illa ut på grund av kriminella övergrepp, ska vår frihet och livskvalitet offras, enligt försäkringskassan, som vill diskriminera oss på grund av våra intellektuella funktionsnedsättningar. Man vill ta ifrån oss rätten att bilda brukarkooperativ eller organisera vår egen assistans med hjälp av våra gode män. Utan gode män som förstår oss kan vi inte göra det. Vi blir hänvisade att bli kunder hos anonyma riskkapitalistbolag, där vår assistansersättning används till ägarnas vinster. Och så tror man att man hindrat kriminalitet.
Så fort det gäller verksamhet för oss, så talas det om stora skattepengar. Personlig assistans dygnet runt för en person kostar över en miljon. Inte lika ofta görs jämförelsen att det är lika mycket som ett enda nytt jobb på krogen kostar, i och med sänkningen av krogmomsen. Personlig assistans för mig ger fem assistenter heltidsjobb. Det är mer effektivt använda skattepengar, för fler personer än mig och min livskvalitet.
Före den personliga assistansens tid, var vi hänvisade till våra familjers omsorg. Det innebar nästan alltid att mödrarna inte kunde förvärvsarbeta. De gjorde ju det jobbet gratis som minst fem assistenter gör idag. Mödrarna straffades livet ut för detta genom att de inte omfattades av arbetstids- eller arbetsmiljölagar och inte hade pensionsgrundande inkomster. Att assistansreformen rådde bot på detta var en politisk vilja och ingen tillfällighet. Att närstående kan anställas som assistenter blev en jämställdhetsreform.
Nu vill Försäkringskassan ta bort även den möjligheten, på grund av att några kriminella personer utnyttjat detta på fel sätt. Då är vi tillbaka till den gamla onda tiden igen. Att få ett handikappat barn som man älskar och vägrar överge ska straffas. För ni ska inte tro att vi blir övergivna av våra närstående och livegna i samhället, som Försäkringskassan tydligen hoppas. Vi kommer att bli helt beroende av familjen, utan assistansersättning, så som det var förr.
Magnus Andén med hjälp av god man Gerd Andén
För Föreningen JAGs styrelse