Riksföreningen JAG säger ja till ISFs förslag att skrota schablonen och införa en individuell assistansersättning

Riksföreningen JAG säger ja till ISFs förslag att skrota schablonen och införa en individuell assistansersättning

Demonstrationståg med många rullstolsburna personer med skyltar

JAG-medlemmar demonstrerar för att rädda assistansen. Foto: Lars Epstein

ISF, inspektionen för socialförsäkringen, har lämnat ett förslag till regeringen som skulle ge en rättvisare fördelning av resurserna för assistans, utifrån assistansanvändarens behov. I rapporten kritiseras det nuvarande ersättningssystemet, och en ny modell med en individuell timersättning lanseras, som bygger bl a på vilka funktionsnedsättningar varje assistansanvändare har.

– ISFs analys är samma som vår; att dagens modell med samma belopp till alla, oavsett behov, är djupt orättvis, säger Cecilia Blanck, verksamhetschef i Riksföreningen JAG. Den drabbar dem som har störst funktionsnedsättningar eller behöver en mer kvalificerad service hårt. Vi i Riksföreningen JAG håller med, och vi har länge efterlyst en differentierad schablon, utifrån den enskildes funktionsnedsättning och behov.

ISF gör i sin rapport ”Timschablonen inom assistansersättningen” en analys av den schablonersättning som gällt inom assistansen sedan slutet av 90-talet. Deras slutsats är att den är orättvis mot de assistansanvändare som har stora behov och som därmed inte är välkomna hos de ”vinstmaximerande” anordnarna. ISF pekar på att ersättningen som idag är baserad på tänkta genomsnittskostnader resulterar i vinster för dem som anordnar assistans för grupper som har låga kostnader, samtidigt som det uppstår ett underskott i exempelvis kommunerna som måste ta uppdrag och därmed kostnader som vinstdrivande anordnare inte vill ha. En annan konsekvens är att det skapas ett “lönetak” som håller nere löneutvecklingen och gör att många kvalificerade personliga assistenter lämnar branschen.

Lösningen är enligt ISF en individuell timersättning, baserad på den enskildes funktionsnedsättning och de behov den innebär.

– Det är en rimlig utgångspunkt, säger Cecilia Blanck. Det är stor skillnad på kostnaderna i assistansen för någon som själv kan arbetsleda och ringa in vikarier, utbilda sina assistenter och larma när något händer, jämför med någon som inte kan vara ensam ens en minut, som behöver assistenter med särskild kompetens och dessutom någon som är ansvarig för att samordna assistansen.

– Vi kan se ytterligare parametrar som påverkar kostnaderna mycket; t ex när på dygnet behovet finns. Modellen kan säkert utvecklas och förfinas. Vi hoppas verkligen att regeringen tar till sig och går vidare med förslagen i denna rapport. Det skulle äntligen kunna bli en rättvisare fördelning av resurserna för den personliga assistansen, säger Cecilia Blanck.