Starka manifestationer ökar trycket på regeringen

Starka manifestationer ökar trycket på regeringen

21 starka manifestationer runt om i landet ökade den 3 december trycket på regeringen i assistansfrågan. Vi kräver att barn får den assistans som behövs för att de ska kunna växa upp i sina familjer. Och vi accepterar inte besparingskrav på assistansen.

Lagändringarna innebär nämligen inte

  • någon förändring alls för personer som redan har fått beslut om indragen eller neddragen assistans på grund av Försäkringskassans eller kommunens ändrade bedömning av grundläggande behov (integritetskänslighet, ingående kunskap, egenvård). Att ansöka på nytt hjälper inte, se nedan.
  • någon förändring för personer som nyansöker om assistans, annat än att assistans kan ges för väntetid och beredskap. Vid nyansökningar kommer Försäkringskassan i övrigt att följa sin tolkning av alla domar i Högsta Förvaltningsdomstolen. Utifrån den senaste HFD-domen kan det betyda begränsning av dubbelassistans och assistans för inköp, hushållssysslor och andra personliga behov som inte bedöms vara tillräckligt kvalificerade.

Regeringen gör inget åt dem som redan förlorat assistansen och alla dem som behöver assistans men inte får det, på grund av domarna om egenvård och femte grundläggande. Regeringen har bara stoppat omprövningarna och behåller dagens möjlighet till jour och beredskap. Det här innebär att regeringen skjuter några av frågorna framför sig till efter valet. Det som behövs är förändrade direktiv till LSS-utredningen om att ta bort besparingskravet nu.

Nyhetsinslag från manifestationen i Stockholm, TV4. 

Statsvetare Niklas Altermans tal från manifestationen i Malmö. Om att personlig assistans alltid angår alla.

Föreningen JAGs ordförande Magnus Andéns tal på Norra Bantorget (under filmen hittar du hela talet i skrift):

Filmklipp från Magnus Andéns tal vid manifestationen i Stockholm idag. Cecilia Blanck läser talet.Magnus Andén heter jag.Jag använder min gode mans röst för att prata här i dag.Hon heter Cecilia och är också min syster.Utan en god man som känner mig väloch förstår vad som är viktigt för just migskulle jag inte ha någon röst här.Det är viktigt att alla vi är här tillsammans Alla vi som tycker att personlig assistans är livsviktigt.Alla vi som känner att det som pågår är en skandal.Att våra mänskliga rättigheter hotas.Några som är här är barn med stora funktionsnedsättningar.Ni behöver som alla barn kärlek, trygghet och gemenskap.Känslan att ni är det mest fantastiska som hänt för era mammor och pappor.Att ni är viktiga, underbara och att livet kommer att bli bra. Men ni behöver personlig assistans för att få växa upp så. Och idag får många av er inte den assistans som behövs.Vill vi verkligen ha ett samhälle som tvingar barn att växa upp på institution?Vi vuxna som behöver personlig assistans är här tillsammans.Ni som kan föra er egen talan.Ni som tack vare assistansen kanske harmöjlighet att arbeta och bilda en ny familj.Och så alla vi som behöver stöd för att uttrycka vår vilja.Som tack vare assistansen kan bli förståddaoch leva ett gott liv i gemenskap med våra familjer och vänner.Ni som redan drabbats av att regeringen begärt besparingar.Som nu står utanför assistansen, utanför det liv ni levde.Som inte är ett dugg hjälpta av attregeringen pausat omprövningarna inför valet.För er är katastrofen redan ett faktum.Alla som under flera år levt i skräckför indragning eller neddragning.För att ni kan föra maten till munnen.Eller för att ni inte kan det och behöver hjälpmedel för att äta.För att vi behöver hjälpmedel för att andas.Som nu fått andrum, men knappast framtidstro.Starka krafter vill spela ut oss mot varandra.De vill normera, gradera, prioriteraoch på så sätt tysta våra röster.Några säger att vi som har ett normbrytande intellektegentligen inte är lika mycket värda.Kanske inte ska ha samma rättigheter som andra.Kanske bör bo på institution.De säger det sällan rent ut.Men för oss som lyssnar noga är det mycket tydligt. Det kallas IQ-diskriminering.Idag står vi enade här.Vi har ibland genom åren varit splittrade.När samhället vill överge oss är det svårt att höja blicken.Var och en är sig själv närmast.Vi brukar säga i Föreningen JAG:När som helst kan vem som helst bli en av oss. Och den som redan har en funktionsnedsättning kan få fler.Personlig assistans ska vara ett skyddsnät för alla i Sverige.En för alla, alla för en.Er kamp är min kamp, och min kamp är också er.Det är så vi ska rädda assistansen, och vårt liv i frihet.

Posted by JAG – Jämlikhet Assistans Gemenskap on Sunday, December 3, 2017

Cecilia Blanck läser talet.

Magnus Andén heter jag.
Jag använder min gode mans röst för att prata här i dag.
Hon heter Cecilia och är också min syster.
Utan en god man som känner mig väl
och förstår vad som är viktigt för just mig
skulle jag inte ha någon röst här.

Det är viktigt att alla vi är här tillsammans
Alla vi som tycker att personlig assistans är livsviktigt.
Alla vi som känner att det som pågår är en skandal.
Att våra mänskliga rättigheter hotas.

Några som är här är barn med stora funktionsnedsättningar.
Ni behöver som alla barn kärlek, trygghet och gemenskap.
Känslan att ni är det mest fantastiska som hänt för era mammor och pappor.
Att ni är viktiga, underbara och att livet kommer att bli bra.
Men ni behöver personlig assistans för att få växa upp så.
Och idag får många av er inte den assistans som behövs.
Vill vi verkligen ha ett samhälle som tvingar barn att växa upp på institution?

Vi vuxna som behöver personlig assistans är här tillsammans.
Ni som kan föra er egen talan.
Ni som tack vare assistansen kanske har
möjlighet att arbeta och bilda en ny familj.

Och så alla vi som behöver stöd för att uttrycka vår vilja.
Som tack vare assistansen kan bli förstådda
och leva ett gott liv i gemenskap med våra familjer och vänner.

Ni som redan drabbats av att regeringen begärt besparingar.
Som nu står utanför assistansen, utanför det liv ni levde.
Som inte är ett dugg hjälpta av att
regeringen pausat omprövningarna inför valet.
För er är katastrofen redan ett faktum.

Alla som under flera år levt i skräck
för indragning eller neddragning.
För att ni kan föra maten till munnen.
Eller för att ni inte kan det och behöver hjälpmedel för att äta.
För att vi behöver hjälpmedel för att andas.
Som nu fått andrum, men knappast framtidstro.

Starka krafter vill spela ut oss mot varandra.
De vill normera, gradera, prioritera
och på så sätt tysta våra röster.
Några säger att vi som har ett normbrytande intellekt
egentligen inte är lika mycket värda.
Kanske inte ska ha samma rättigheter som andra.
Kanske bör bo på institution.
De säger det sällan rent ut.
Men för oss som lyssnar noga är det mycket tydligt.
Det kallas IQ-diskriminering.

Idag står vi enade här.
Vi har ibland genom åren varit splittrade.
När samhället vill överge oss är det svårt att höja blicken.
Var och en är sig själv närmast.

Vi brukar säga i Föreningen JAG:
När som helst kan vem som helst bli en av oss.
Och den som redan har en funktionsnedsättning kan få fler.
Personlig assistans ska vara ett skyddsnät för alla i Sverige.

En för alla, alla för en.
Er kamp är min kamp,
och min kamp är också er.
Det är så vi ska rädda assistansen,
och vårt liv i frihet.