fbpx

Även om jag inte säger något kan jag ha något att säga…

Även om jag inte säger något kan jag ha något att säga…

Kopp med texten: Även om jag inte säger något kan jag ha något att säga.

…står det på våra kaffekoppar här på vårt kontor. Det är en mening som jag ofta får anledning att använda när jag jobbar med juridiskt stöd i assistansfrågor. För just vårt behov av att kommunicera har visat sig vara ett behov som ofta ifrågasätts när bedömning om rätt till assistans görs.

Inte sällan händer det att myndigheterna ifrågasätter våra uppdragsgivares behov av eller vilja att kommunicera. Som att det skulle vara beroende av ett visst personlighetsdrag eller en följd av en viss sorts funktionsvariation. Nu för tiden måste våra uppdragsgivare alltså bevisa att de faktiskt har ett behov och intresse av att finnas med i ett socialt sammanhang.

När det inte går att ifrågasätta en persons behov eller vilja att kommunicera kan myndigheterna istället ifrågasätta vid vilka situationer man har behov av stöd i kommunikation. Det är bara den korta tid man kan tänkas vilja framföra något i en i förväg bestämd situation som räknas. Exakt hur många minuter som är skäligt verkar vara en vetenskap som bara myndigheterna har tillgång till. Att man har planer på att påbörja nya aktiviteter eller spontant vill föra en dialog med någon räknas som regel inte.

Ett nyare argument från myndigheternas sida är att man dessutom måste visa vilka möjligheter man har i kommunikation med en person som inte förstår en väl. Konsekvenserna av ett sådant resonemang blir att man måste visa att någon form av meningsfullhet i kommunikationen måste finnas.

Börjar ni få svårt att hänga med? Det har jag. Trots att jag efter alla år av juridiskt stöd inom assistans borde vara expert inser jag att efter alla om, men och ifall finns det inte mycket kvar av en av våra mest grundläggande behov, att få vara del av ett socialt sammanhang och delta i samhällslivet utifrån våra förutsättningar och på det sätt vi själva önskar. Utan ifrågasättande.

Även om jag inte säger något kan jag ha något att säga står det på våra kaffekoppar. Jag tar en klunk och undrar i mitt stilla sinne; sen när blev det så svårt att förstå?

Cecilia Wiestål
Cecilia Wiestål
Juridisk rådgivare på JAG Personlig assistans.

4 Comments

  1. Marinette skriver:

    Det är en av mina viktigaste arbetsuppgifter som personlig assistent – Att lyssna på och tyda de orden som inte hörs för otränade öron. ❤

    • Cecilia Wiestål skriver:

      Ja, det är så viktigt! Det kräver full uppmärksamhet och stort mått av inkännande. Om det tar år att lära sig ett främmande språk, då kan man förstå att det tar tid att lära sig tyda en annan människas unika kommunikation. Stor eloge till dig i ditt jobb.:-)

  2. Simon skriver:

    Jag får hjälp av mina assistenter att spontansnacka med folk t ex när jag åker buss! Jag vill gärna berätta saker om mig själv för dem, och ibland ställa en och annan fråga. Så gott som alla blir glada då jag pratar med dem, och när de förstår att de förstår mig trots att jag inte använder ord då jag pratar, ja då blir de jättejätteglada. Och några blir liksom lite stolta, som att de upptäcker något de inte kände till – eller hade förstått. Innan de förstod att alla har något att säga! Bra skrivet Cecilia, jag är glad att ha dig som rådgivare!

    • Cecilia Wiestål skriver:

      Tack, Simon! Jag förstår att människor blir både glada och stolta av att snacka med dig, du har en så härlig personlighet. Tänk vad bra att dina assistenter kan hjälpa dig att spontansnacka – det är så viktigt för oss alla.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

X