Barnkonventionen blir svensk lag – vad innebär det för barn med funktionsvariationer?

Barnkonventionen blir svensk lag – vad innebär det för barn med funktionsvariationer?

Två barn som gungar, himlen är blå och ett träd syns i bakgrunden. Man ser barnen från sidan.

Sveriges riksdag beslutade i somras att barnkonventionen ska bli svensk lag från 1 januari 2020. Riksdagen menar att det kommer ställas tydligare krav på myndigheter och domstolar. Dessa behöver då ta hänsyn till de rättigheter som lyfts fram i konventionen vid beslut som rör just barn.

Barnet som juridisk bärare av rättigheter kommer helt enkelt att få en starkare ställning.

Det brukar poängteras att det här är speciellt viktigt för barn i särskilt utsatt ställning. Det kan handla om barn som lever med våld. Barn som kommer i kläm i vårdnadstvister. Men även barn som inte får sina rättigheter beträffande utbildning och hälsa tillgodosedda.

Jag skulle vilja lyfta fram en särskilt utsatt grupp av barn som ofta glöms i sammanhanget och vars rättigheter enligt barnkonventionen men även andra konventioner om mänskliga rättigheter ofta får stå tillbaka. Där skyddet definitivt behöver stärkas. Det gäller barn med funktionsnedsättningar i allmänhet och barn med omfattande funktionsnedsättningar i synnerhet. Jag tycker mig se ett samband mellan arten och omfattningen av den intellektuella och kommunikativa förmågan och risken att inte få sina rättigheter tillgodosedda. Ju större kognitiva och kommunikativa svårigheter och komplexa hjälpbehov desto större risk att inte få sina rättigheter tillgodosedda.

De senaste årens rättsutveckling i Lagen om stöd och service (LSS) har inneburit att barnen med störst omvårdnadsbehov inte får insatser som möter deras behov. Detta trots att lagen säger att barnets bästa alltid ska tas hänsyn till. I myndigheters och domstolars prövning argumenteras alltmer sällan om besluten lever upp till lagens avsikter. I mål som rör barn och ungdomar förklaras inte barnperspektivet och barnets perspektiv lyser ofta med sin frånvaro. I dag prövas inte hur konsekvenserna av ett beslut eller en dom överensstämmer med exempelvis barnkonventionen. Jag tror att barnkonventionen som lag kan stärka dessa barns rättigheter eftersom myndigheter och domstolar tvingas pröva sina ställningstaganden utifrån barnkonventionen. Domstolar och myndigheter kan då inte gömma sig bakom att det inte finns något överstatligt organ som skulle tolka. Utan de måste själva skapa rättspraxis och faktiskt erkänna den koppling som finns mellan exempelvis LSS och barnkonventionen.

Jag ser flera exempel på områden där rätts- eller samhällsutvecklingen i praktiken gått i motsatt riktning. Eller riskerar att gå i motsatt riktning mot det som barnkonventionen säger:

  • Barnets rättighet till liv och att överleva när diskussioner om exempelvis behandlingsbegränsningar eller livskvalitet diskuteras inom vården
  • Barnets rättighet att växa upp tillsammans med sin familj när rätt till personlig assistans eller annat stöd uteblir som tvingar barnet till institutionellt boende periodvis eller permanent
  • Barnets rättighet till utbildning och skolgång och möjligheten att få utvecklas trots behov av stora anpassningar utifrån det enskilda barnet
  • Barnets rättighet till hälsa t.ex. i form av rätt vård eller insatser från habilitering
  • Barnets rättighet till att i första hand ses som en medborgare och inte patient i den värderingsförskjutning som återigen svängt tillbaka till ett objektifierat synsätt
  • Barnets rättigheter när huvudmän inte kan enas om vem som ska ansvara och barnet ”faller mellan stolar”
  • Barnets rättigheter i alla sammanhang där man mäter barnets mognad och därigenom möjlighet till inflytande i beslut som rör barnet. Det görs sällan tillräckliga ansträngningar för att förstå hur barnet ställer sig till beslut som berör dem själva.  Barn med funktionsnedsättningar avfärdas också ofta på basen av att de inte förstår. Exempelvis vid insatser enligt LSS eller verkställighet av dessa, vårdnadstvister, våld i nära relationer m fl. situationer

En stor vinst med att göra barnkonventionen till lag är det kunskapslyft som kommuner, stat och landsting måste göra inom t.ex. sjukvård, socialtjänst, skola, polisväsende och rättsväsende. En stor del av problemen tror jag kommer från kompetensbrist. Dels om mänskliga rättigheter och barnkonventionen dels om barn med funktionsnedsättningar.

Jag tror att barnkonventionen som lag tillsammans med en återupprättad LSS kan göra att även barn med stora kognitiva och kommunikativa svårigheter får sina rättigheter bättre tillgodosedda. Kopplingen mellan mänskliga rättigheter, barnets rättigheter, och exempelvis LSS måste göras tydlig att göra denna koppling  ankommer på Sveriges myndigheter och domstolar.

Cecilia Wiestål

Juridisk rådgivare på JAG Personlig assistans.

Cecilia Wiestål
Cecilia Wiestål
Juridisk rådgivare på JAG Personlig assistans.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *