Ett år har gått

Ett år har gått sedan metoo-rörelsen startade i Sverige. Ett år sedan grupp efter grupp i samhället berättade om sexuella övergrepp. Ett år sedan i princip alla mina kvinnliga och icke-binära vänner skrev #metoo på sociala medier med ett löfte om att aldrig tystas igen.

Kanske den viktigaste framgången med metoo-rörelsen var att tystnadskulturen bröts och att ingen någonsin igen skulle kunna säga ”jag visste ingenting”.

I januari kom det upprop som kallades #slutvillkorat. Ett upprop av kvinnor med normbrytande funktionalitet som vittnade om sexuella övergrepp. En ny dimension lyftes fram av att vara i beroendeställning. Inte enbart utifrån anställning eller andra sociala maktpositioner. Utan även att rent fysiskt befinna sig i beroendeställning till människor runt omkring sig och de risker det medför att utsättas för övergrepp.

Många vittnade om övergrepp av färdtjänst- och taxichaufförer. Många vittnade även om den utsatthet det innebär att inte i tillräcklig omfattning ha personlig assistans. Att istället vara beroende av sin omgivnings ”goda vilja” som inte alltid behöver vara så god.

I veckan publicerade Uppdrag Granskning ett reportage om övergrepp på korttids- och gruppboenden som ytterligare vittnar om den utsatthet som finns inom dessa LSS-verksamheter och hur övergrepp sker bakom stängda dörrar.

Krav som ställdes i uppropet #slutvillkorat var att belastningsregisterutdrag skulle krävas av chaufförer som körde färdtjänstresor. Ytterligare krav berörde att fylla kunskapsluckor om våld mot kvinnor med normavvikande funktionalitet inom socialtjänst, rättsväsende, hälso-och sjukvården med flera som arbetatar inom området. Slutligen ställdes krav om ett stopp av neddragningen av personlig assistans och att tillgängliggöra kvinnojourer för alla kvinnor oavsett funktion.

I år fick Sverige en ny samtyckeslagstiftning. I fråga om sexuella övergrepp ska nu istället för ett aktivt nej eller motstånd visas på att det förelegat ett samtycke. För personer som inte främst kommunicerar med ett verbalt språk kan detta vara helt avgörande. För en person med ett icke-verbalt språk kan det vara svårt att göra sig förstådd av gemene person.

Initiativtagaren till #slutvillkorat lyfter att något som saknats i uppropet har varit berättelserna från personer med normbrytande intellektuell funktionalitet. En av orsakerna kan vara svårigheter att kunna kommunicera det som en har utsatts för.  Eller inte ha det kommunikationsstöd som behövs för att dessa berättelses ska komma upp till ytan.

Att kommunicera är en mänsklig rättighet och helt grundläggande för människor. Många uppdragsgivare inom JAG behöver stöd för att kunna kommunicera och uttrycka sin vilja. Den personliga assistansen är helt avgörande för att många. Både som kommunikationsstöd men även för att inte vara helt utlämnad till omgivningens insatser.

Att tystnaden kring sexuella övergrepp är bruten är kanske inte en helt sann beskrivning om alla röster ännu inte blivit hörda.

Om du själv har blivit utsatt eller hört/sett övergrepp
Hör av dig till polisen för att göra en brottsanmälan och till kvinno-, brottsoffer- eller annan jourverksamhet för stöd.

För allas rätt att höras och för allas rätt till ett liv utan sexuella övergrepp.

Filippa Bergström

Juridisk rådgivare på JAG Personlig assistans.

Filippa Bergström
Filippa Bergström
Juridisk rådgivare på JAG Personlig assistans.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *